Jag blir fet av att flytta

- Men va? Det är väl tokbra för figuren att flytta. En massa springande i trapporna med tunga kartonger och så en härlig marathonstädning som festligt avslut, kanske du tänker.

Då tänker du fel.

Det står lådor överallt, det mesta av ungarnas saker är nedpackade och ingen har riktigt tid att aktivera dem "Nej tyvärr, vi har massor att göra nu, ni kan väl spela lite Nintendo istället, för det är väl inte nedpackat..? Eller?". Alla är irriterade över röran och man hittar ingenting. Samtidigt jobbar man heltid och ska tömma ett hem på 100 kvadrat och göra sig av med ungefär hälften och slå in resten i tidningspapper och bubbelplast, en flyttprocess som hållt på i VECKOR.

Hur hanterar man då bäst den stressiga situationen? Sätter man sig och skriver listor och systematiserar så allt hinns med? Jo, men först tar man en varmkorv. Eller fyra. Varmkorv är i stort sett det enda vi har kvar i kylen, det blev en si så där sextio stycken kvar efter hejdåfesten och det lämpar sig alldeles utmärkt som tröstätarkäk och ingen orkar ändå laga något annat och skärbrädan är dessutom nedpackad. Äter man korv, blir man en korv. Speciellt om man har det som huvudsakligt födoämne och toppar det med resterna av ungarnas lördagsgodis och en folköl på det (synd att slänga).

Skulle man få för sig att ta en joggingrunda hittar man inte skorna och hittar man dem så hinner man ändå inte och hinner man så ids man helt enkelt inte.

Man kan väl säga att drömvikten på 67 kilo är en bit bort. Om jag inte hugger av mig en fot och lägger i en kartong, då väger jag mindre och slipper kånka lådor på grund av min skada. Helt klart något att överväga. Men först: En korv.

Titta, med en fot mindre når jag drömvikten!

Dagar till flytt: 2
Dagsnotering på flyttångestskalan: 6 (värt en korv)