Teknikens under?

I alla städer med någorlunda självakting finns ett Kreativum, Tom Tits eller som här i Luleå: Teknikens Hus. Ett ställe där familjer kan lattja med teknik.

I bilen på vägen dit för några dagar sen berättade jag för barnen om mina 20-25 år gamla minnen från stället: "Man kunde köra radiostyrda båtar, köra en robotarm och leka gruva". Vi löste entrébiljett och kastade oss över attraktionerna. Som fortfarande var radiobåtar, robotarm och gruva.

Just ja, det var ju en ny utställning med bebisdockor i små sjuksängar där man kunde leka "Rädda så många undernärda barn i u-länderna som möjligt genom att peta i dom virituell näring, medicin och närhet i superfart". Jätteviktigt budskap men inte en diskussion jag vill ta på Trevliga familjeutflykten. "Jo, nu har ju vi det roligt här på Teknikens hus, men många andra barn ligger och dör just nu. Ska vi testa båtarna nu?"

Det som var roligast enligt hela familjen var att skjuta vattenraketer utomhus. I övrigt tycker jag att man får ta och skärpa till sig lite så man inte blir ett Teknikens Museum istället för Teknikens Hus. För det var väl inte riktigt tanken?

Dagar som Lulebo: 33
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4 (Vännerna! Hade det inte varit för att vi just hittat en förskolekompis till 3 tvärs över gatan så hade dagsnoteringen varit en relativt hög femma)

Fri som en vingklippt fågel

När man inte längre bor vid stans mest trafikerade gata omgiven av mängder av potentiella knarkarkvartar och fartdårar så kan det vara dags att ge ungarna lite längre koppel.

6 fick idag frakta sig helt själv och dessutom på sparkcykel i nya hjälmen till en kompis som bor ett par hus bort på den stillsamt trafikerade gatan. Jag stod gömd bakom en buske (jag hänger mycket i buskar nu för tiden, igår var det vinbärsplockning - idag spionage) och såg en stolt figur vingligt sparka sig fram mot friheten.

En minut efter att hon försvann bakom krönet passerade en skåpbil mig från motsatt håll och den något överbeskyddande mammahjärnan satte igång att arbeta på högvarv. "Tänk om dom tagit henne! Tänk om hon sitter inlåst i lastutrymmet nu?!?!".

Hade jag nu varit helt galen hade jag ringt 112, skrikit något om kidnappning och ryckt tag i 3s sparkcykel och följt efter bilen i så hög hastighet att de små rosa gummihjulen säkert börjat smälta. Men nu är jag endast en smula paranoid så jag nöjde mig med att ringa nummerupplysningen och bli kopplad till huset 6 satt kurs på. Och visst var hon där.

Jag tror att det är bra att det här med att släppa på kopplet får ske med en decimeter åt gången. Vi behöver tid att vänja oss. I alla fall jag.

Dagar som Lulebo: 30
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3 (det är dubbelt det där med frihet)

Kalix - när du inte har bråttom

Efter en fabulous helg i min pappas stuga i Kalix skärgård tänkte vi stanna till vid hamburgarhaket Sibylla för en snabb lunch innan hemfärd. Internet konsulterades och berättade stolt att man minsann hade söndagsöppet från klockan 11.

11.40 stod fyra hungriga personer och tryckte näsorna mot glasdörrarna till Sibyllahaket (med Thaicorner, glass och fika som bonus, lika bra att ha allt på ett och samma ställe som "Lennarts kött och foto") och konstaterade att lampan lyste, men ingen var där. Öppettiderna på dörren informerade om att de borde ha öppet. Vi fick hjälp av ett par välvilliga Kalix-damer som satt och fikade på det stängda caféet i gallerian och som efter några minuter hade de fått ur sig budskapet (här kan du prova att säga nästa mening med samma hastighet som om du skulle prata med en lätt utvecklingsstörd treåring) "jo, nog var det söndagsöppet på Sibylla men de öppnar inte förrän klockan 12 och skylten på dörren ska de nog ändra också men det var ju bara ett halvår sen de ändrade öppettiderna så det kommer nog."

Har du inte redan fått hjärtinfarkt och/eller stressmage av det långsamma tempot så kan du tryggt fortsätta läsa, för det hela slutade lyckligt.

Vi vankade av och an en stund i köpcentrat och antingen gjorde vi detta i raketfart eller så gick alla andra i slow motion. Jag tror mest på det senaste alternativet, rörelserna matchar pratet. Man gör det på halvfart i Kalix (om någon mot förmodan har haft sex med en Kalixbo - så var så snäll och berätta hur det är, är det ett juck i kvarten?)

Klockan tolv slogs så äntligen portarna upp och vi fick lära oss att att det inte behöver gå fort att få mat även om det  kallas snabbmat om man är i Kalix. Men å andra sidan var det gott och man höll sig mätt längre än på de där gummiaktiga och vagt köttliknande sakerna man serveras på tex Mc Donalds.

Och det raraste av allt. Kunderna som kom in efter oss hann ut före oss (de kan inte ha varit Kalixbor) hojtade ett ljudligt "tack för maten!" på vägen ut och fick ett minst lika högt "varschågoooooo!" ropat till svar från köksregionerna.

Kanske är hela Kalix som sitt hamburgerhak. Worth waiting for. Om inte annat får Kalixborna intala sig det, för inte fan går det undan.

Dagar som Lulebo: 28
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1,5 (man får frid i själen i skärgården)

Göran gör det dubbelt



Göran, med ballar av stål och hjälm av plast.

Som du ser funderar Göran på att ta ett extraknäck, nu när han har en hemmafru och till och med barnen tvingas sälja saft för brödfödan så räcker nog inte ett sommarvikariat på tidningen.

Men SSAB har tydligen trevliga personalförmåner, så han klagar inte.

Dagar som Lulebo: 25
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4

Ps. Vill du veta varför egentligen poserar i ett stålverk får du hålla ett öga på NSD.

Ba(r)narbete

Att bo vid sista hålet på en 27-håls golfbana kan ha både sina fördelar och nackdelar.

De uppenbara nackdelerna är att man om man har otur kan få en birdie eller rent utav en golfklubba i huvudet. Och att ungarna lär sig fula ord av högljudda och dåliga förlorare, eller så kan man få se sina älskade lupiner bli nedmejade av en golfbil vars förare tappat humör och vett efter att ha sabbat den annars fantastiska rundan med ett par dåliga puttar vid sista hålet.

Fördelen är naturligtvis att man kan göra lysande affärer. I alla fall i teorin och i alla fall om man är barn, annars kommer Skattemyndigheten och bråkar.

Har man dragit sin fula, tunga och dyra golfväska runt hela banan i 26 graders värme och gassande sol så vill man naturligtvis ha ett glas saft att fukta strupen med, tänkte 3 och 6 och drog iväg med skylt (SAFT 5 kr), saft (neeeej, inte den ekologiska, ta den billiga kemiska!), plaststol och muggar till kanten av golfbanan och där ställde de sig 20 meter från sista hålet och väntade. Och väntade.

Golfare kom, puttade och gick, men ingen köpte. Detta trots att jag gett ungarna en hel minuts försäljningsundervisning. "Le, ropa heja - men inte precis när de ska slå- och kom och köp saft!"

Kanske hade golfarna en dålig dag. Kanske klarar de glada amatörerna inte publik. Kanske var marknadsföringen för passiv. Kanske tog barnens tålamod slut för fort, de höll bara ut 20 minuter, men jag tror att kruxet var själva priset. Det var nog för saftigt. Eller - så var drickan för svag. Synd att man är så förbannat laglydig, annars hade man kunnat smälla upp ett spritstånd och sälja litervis till dåliga förlorare.

Kontrollmorsan spiar på säljarbarnen.

Dagar som Lulebo: 24
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

Tjocka släkten

Mina döttrar som här i bloggen heter 3 och 6 är - som du kanske redan listat ut (sök till MENSA!) - tre och sex år. Idag var de på sitt allra första släktkalas när lillkusinen i Orrbyn fyllde ett år.

Ungarna är överlyckliga över att de i fortsättningen ska få ha två kalas, ett för kompisarna och ett för släkten. Delvis för att de är smarta nog att inse att mängden paket kommer att öka (MENSA för dem med!) men också för att de som sin mor (som för övrigt har en bättre dag idag, kan bero på att barnafadern är ledig) tycker om att ha folk omkring sig.

Sen är ju släkten som släkter brukar vara, ett släkte för sig. Men det ingår och är rätt skönt. Man får ta de med hull och hår helt enkelt, de raringarna. Och de får ta en själv precis som man är, det är väl det som är grejen med släkten. Om anden från de forna jularna får ha ett möte med anden för de framtida jularna så tror jag de kommer att vara rörande överens om att de framtida kommer att bli betydligt mer intressanta än de forna.

Och nej, jag tänker inte hänga ut någon här, mina beräkningar visar att det kan påverka antalet julklappar och inbjudningar (ja, jag kan också söka till MENSA!).

Tårtmaestron Göran pusslade hur som helst ihop en Ford till till den charmerande jubilaren. Den här:

Ja, min man är kanske lite knapsu (googla det, okunniga sörlänning, no MENSA for you!). Men jag gillar det.

Dagar som Lulebo: 22
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

Det spökar

Jag tror min man jobbar på en oljerigg snarare än en tidning. Jag har knappt sett röken av honom på en vecka och sjudagarspasset avslutas med en arbetsdag mellan 12-22. När han väl kommer hem får han se sin vackra fru som  väntar i fönstret:

Evil Labolina.

En fru som drabbats av dålig hy av klimatförändringen genom att flytta från tropisk luftfuktighet till taigatorr och i ren desperation tar till ansiksiktsmasker (hjälper föga) i ett tappert försök att uppnå persikostatus. Det går sådär, just nu apelsinnivå vilket i och för sig är att föredra framför en luden kiwi, men det är väl bara en tidsfråga.

Det yttre speglar det inre. Efter att i en längre period tjänstgjort som ensam vuxen på hemmaplan med snål budget, halvtrist väder och två uttråkade barn irrar jag omkring som en osalig ande på kvällarna och kastar längtansfulla blickar på klockan. Är det dags för avlösning strax så jag får kasta mig ut på vilda äventyr som slösurfning i sängen, rensning av ogräs eller helt enkelt tömning av vinbox?

Bristen på spänning i mitt liv väger jag upp med hjärngymnastik som Vad i helvete ska vi äta till middag i dag då? Hur många gånger kan man höra ordet "mamma!" på en och samma dag innan huvudet exploderar? Och hur kan man konstruera en soffa som inte går att få in dammsugaren under?

Dagar som Lulebo: 21
Dagsnotering på flyttångestskalan: 7

Extremsporten boule - bara i Luleå

Vad ligger bakom den här kombinationer av sporter i samma lokal?

Extremt i Luleå.

Är Luleås pensionärer ovanligt spänstiga och svingar sig upp längs klätterväggar och skateramper efter en härlig boulerunda?

Eller är Luleås extremsportare ena mesiga typer där de flesta håller adrenalinet på trivsam boulenivå och bara de mest våghalsiga vågar sig på resten av hallens extremaktiviteter som skulle kunna vara bridge, bingo och minigolf?

Jag har velat testa klättervägg sen jag var åtta år. Kan nog vara ett bra sätt att träna upp klenfingrarna och det behövs, ikväll fick jag inte upp korken till Martiniflaskan och var enda vuxen hemma. Frustrationen var stor innan jag kom på att tricket är att spola korken i hett vatten. Det kanske blir en vända till extremsporthallen, om inte PRO har bokat hela lokalen förstås.

Dagar som Lulebo: 20
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

Jag bjuder ut mig

Jag är en social person som mår bäst när det droppar in lite besök då och då eller om man kan kila in på en spontankaffe någonstans. Då behöver man vänner. Eller i alla fall bekanta.

Jag blev peppad efter gårdagens framgångar och fortsätter mitt korståg i Kompisandans namn.

Jag hälsar på i stort sett alla som är inom 20 meters radie, joggare, tidningsbud, cykelbarn, hundägare och promenadtanter. Här om dagen vinkade jag till och med till en okänd bilist (förmodligen bybo) men det kändes överdrivet.

Ser jag någon som bygger på tomten så går jag och frågar vad det blir "och kom över på en kaffe vettja, vi bor där borta". Rutviksborna svarar hövligt, men visst finns det en risk att jag blir känd som kontaktsökande byfåne. Men det bjuder jag på.

Nu har jag gått på katterna (tilläggas bör att jag visserligen inte vill smeta senap i röven på de små liven och släppa ned på en ishockeyrink som tydligen är en norrbottnisk tradition - men jag är inte en kattälskare) och mutar dem. Och de säljer sig billigt, den skeptiska grannkatten lät sig säljas för ynka två korvbitar, sen älskade den mig.

Kanske metoden funkar lika bra på människor..? "Hej joggaren, kom och ta en klick leverpastej! Du får stryka dig mot mitt ben om du vill, men pissa helst inte i skorna utanför dörren är du snäll."

För att skydda kattens identitet publiceras endast en suddig bild.

Dagar som Lulebo: 19
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

Nya bekantskaper: Fem samer och en pizzabagare

Jag ska säga som det är. Idag ägnade jag nästan en timme åt att ligga apatisk på sängen och verkligen grotta ner mig i saknad efter Vännerna. Sen drog Göran till jobbet och jag tvingades rycka upp mig.

"Kom ungar, vi går till de med häftiga lekstugan längre ner på gatan och frågar om vi får titta inuti den". Och det gjorde vi. Vi plingade på dörren som öppnades av en vacker kvinna med frågande men vänlig blick och tre nyfikna barn (i passande ålder - hurra!) och sen dök pappan upp, som jag redan hälsat på som hastigast vid vägkanten. Jag sa som det var, att det var vi som flyttat in i huset vid korsningen och att vi var nyfikna på lekstugan. "Men vad kul! Kom så går vi och tittar. Och välkomna till Rutvik". 10 minuter senare satt jag vid deras köksbord och åt kalasgod rabarberpaj medan ungarna lekte affär och klappade kanin.

"Så ni pratar finska med barnen" sa jag och visade min okunnighet eftersom det var samiska. Jag tror inte jag förstörde grannsämjan med det, för jag fick en bit paj till och sen kom 80% av familjen och hälsade på hos oss, till vår stora förtjusning.

Det blev ytterligare en bekantskap innan dagen var slut, vid premiärbesöket på den lokala pizzeria stiftade vi bekantskap med ägaren Afrim. Vi är inte riktigt på namnbasis än - men det stod på diplomet i "grundkurs i hygiensisk livsmedelshantering" som tryggt nog hängde på väggen. Han berättade att han själv bor i stan men att han trivs utmärkt med att ha sin business i Rutvik. "Jag trivs med folket här, de är bra och äter pizza. Det är en trevlig by", slog han fast och dunkade degen i bordet.

Jag håller helt med Afrim och i matchen mellan Rutvik och Karlskrona ger jag lätt Rutvik 1-0 i vänlighet och välkomnande.

Dagar som Lulebo: 18
Dagsnotering på flyttångestskalan: Från en ångestosande åtta till en mätt och rätt glad tvåa.

"Nyinflyttad hittad blodtömd i skogen"

Eftersom flytten bevisligen gjort mig fet (skräpmat och viss tröstätning) tänkte jag börja dagen med att en joggingtur i elljusspåret vid idrottsplatsen Myggvallen.

Fördelarna med spåret är att - precis som man kan ana av namnet - det är gott om mygg där, det i kombination med viss förekomst av arga älgmammor och enligt hörsägen också björn gör att man inte stannar för att maska i onödan. Nackdelarna med spåret är att det stundtals inte handlar om något spår utan snarare ren terränglöpning och att det korsas av andra eljusspår utan vidare märkning, så de där 3 km blev minst 5 km.

När man sprungit snabbare än  man borde (myggen och björnarna du vet) och dessutom längre än man planerat så tänker man inte alltid klart. När jag stod i lera med någon form av allergigräs ändå upp till bröstet och såg att stolparna jag hade på sidan inte var elljusspår utan elledningar insåg jag att jag var vilse i storskogen.

Ungefär här började jag önska att jag dels aktiverat "här-är-jag-funktionen" i min mobil och dels att jag hade den med mig. Hur länge skulle det dröja innan man började leta efter mig? Skulle polishundarna lyckas hitta mig även om myggen helt tömt mig på blod? Skulle de använda mitt fula passfoto i tidningsartiklarna om min tragiska död..?

Det svaga suset från E4:an i fjärran blev min räddning. Jag gick mot ljudet och efter någon nervös minut kom jag svettig, myggstucken och lätt astmapipande ut mitt i ett villaområde och kunde moloket hasa hem.

Det blir inget mer Myggvallen för min del. Möjligtvis på skidor till vintern då de envisa myggen förhoppningsvis frusit bort, men jag lovar inget.

Dagar som Lulebo: 17
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

Luleås bästa gratisnöje?

I Karlskrona kommun bor det ungefär 64 000, i Luleå 74 000. Luleå känns större och modernare. Skillnaderna tydligörs i sensationer som det här:

De platta rulltrapporna i "Smedjan", ett av Luleås jättestora köpcentran som får både "Kronan" och "Wachtmeister" i Karlskrona att framstå som små lanthandlar i jämförelse. De roade barnen (och lite mig) en kvart en regnig dag. Vem behöver Liseberg med sådåna gratisattraktioner?

Dagar som Lulebo: 16
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

Ett rejält skjut i blekingsk anda

I helgen har vi haft besök från Karlskrona, eller i alla fall delvis. Min vän Andrea bor visserligen där sen tio år tillbaka och hennes båda barn är födda där, men hjärtat och rötterna finns i Västerbotten som i regel besöks två gånger per år. Och är man bara 30 mil (det är nästgårds för en norrlänning) från mig och min familj (ja, du förstår ju hur härliga vi är) så kvistar man naturligtvis över för att säga hej.

Ungarna lekte kanonbra ihop som vanligt trots ålderspannet på 3-9 år och studsade och kurragömmade och spelade så att den mest inbitne montessoripedagog hade suttit och klappat händerna av pur förtjusning och gav mig omedelbar separionsångest. "Tänk att vi förstör den här fina barnavänskapen med 151 mils avstånd".

Nå, denna (oftast) harmoniska lek gjorde att vi vuxna frampå kvällen kunde dra igen skjutdörrarna till det som annars ger fritt blås in till köket och låta ungarna härja i vardagsrummet medan vi härjade på andra sidan med vin och frispråkigt vuxenprat.

Skjutdörrarna må vara i fulaste furu, men jag älskar de ändå. Funktionellt är bra.

Och eftersom du antagligen känner dig lurad av rubriken: Ett blekingskt skjut är ungefär som ett vanligt skjut, men med mer gutturala läten.

Dagar som Lulebo: 15
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4

Give me som wood en lördagkväll.

Vad har Kukmannen, FantasyHitler och brudparet gemensamt?

Till att börja med vill jag säga att jag inte är någon inredningsfanatiker. Jag äger inga böcker om hur man bäst stylar sitt hem efter senaste trenden och har aldrig ägt ett exemplar av tidningen Lantliv eller Så-får-du-Carl-Larsson-looken-utan-att-det-ser-ut-som-att-du-försökt-för-mycket-men-kan-ändå-impa-på-dina-vänner-magasinet.

Men.


När det är allmän oreda så tycker jag om att fästa blicken vid små välordnade ställen med lagom avstånd mellan ett litet antal saker, som ena fönstret i vardagsrummet med ickepuffig gardin, orkidé och grön lampa) de nya bokhyllorna som ännu inte är överbelamrade av böcker. Men vad skådar då mitt norra öga? Jo, det här:



En annorlunda bröllopsnatt i bokhyllesviten?

 Göran har hittat en låda med diverse nostalgikrafs som man inte riktigt kan göra sig av med, men kanske inte vill ha framme. Det har han tagit och smällt upp i översta hyllan på mitt fd vilsamma hörn. Där står nu alltså ett plastigt brudpar, en fantasyfigur i vänsterhänt Hitlerpose och den lilla figuren med jättekuken.

De får passa på att se sig om, för de åker snart ner i en låda igen där de får pyssla med vilka märkliga orgier som helst. Eller förresten, hur återvinner man förresten en fantasyfigur i något som påminner om sten?

Dagar som Lulebo: 12
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1,5 (den låga siffran KAN bero på att vi firar med skumpa att barnens rum är klara)

Ofrivilligt barnlös

- Det kan nog vara dags för barnen att fraternisera lite med bybarnen och få nya kompisar, tänkte jag hurtigt och moderligt i förmiddags.

Så jag tog en tös i varje hand och så snirklade vi oss genom villakvarteret mot skolans (tråkiga) lekplats med periskopet inställt på pooler, gungställningar, cyklar i lagom storlek, studsmattor och barn i lämplig ålder. Vi hittade allt utom det sistnämnda. De jämnåriga barnen lyste med sin frånvaro.

Jag vet att de finns i alla fall 21 stycken födda 2004 och minst lika många från årgång 2007. Men var är de? Har de vattkoppor? Har det gått något larm om giftig gas så att man ska stanna inne? Har de insett att det är lika bra att dra på semester då byns vattenhål Café Bygård har sommarstängt hela månaden? Men hallå, vi är ju här! Kom tillbaka! Och förresten har både pizzerian och golfbanan öppet, så kom inte och säg att det inte finns något att göra.

Dagar som Lulebo: 11
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

Här vill man stranda

Det här mina vänner, är Storsand. En av Luleås bästa stränder.

Storsand (och uppenbarligen en elefants fötter).

Man släpper ungarna vid där skogen tar slut och ser de rutscha ut för den stora sandsluttningen vid skogskanten och springa ner mot det glittrande vattenbrynet med finkorning sand sprutande bakom sig. Kilometerlång med vågräfflad sandbotten, lagom långgrunt och badvänlig temperatur trots att det är en älv.

Mina läsare i Karlskrona är förstås förvirrade nu. För var är maneterna, högarna av tång, de giftiga katthårsalgerna, badförbudsskyltarna som varnar kolibakterier, färjorna och u-båtarna?
Inte. Här.

Dagar som Lulebo: 10
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1 (strandhäng och spontanbesök av släktingar - fördel Luleå)   

Angående min bikinilinje

Var tog sommaren vägen? Solen skiner, men varmt är det inte. Termometern visade som mest 18 grader idag. Vindarna är kalla och det är nästan så man förväntar sig att se gula löv. Hur kort är en norrbottnisk sommar? Tar den slut en vecka efter midsommar? Är det redan slut på badsäsongen?

Det är tacken för att man i förrgår vaxade benen INKLUSIVE bikinilinjen (okej - cykelbyxlinjen, snart skipantslinjen antar jag). Själv, dessutom - man är ju prismedveten. Det var inte roligt och absolut inte en vacker syn, fråga min man. Värmen får banne mig masa sig tillbaka innan det börjar växa ut igen, man vill ju ha lön för mödan.

Tur att jag inte är stringbikinitypen. En brazilian gör man nog inte i onödan. Men det är väl därför det finns webkameror, frusna människor i kyligt klimat som gjort sig besväret att vaxa röven och som prompt vill visa det för fler.

Rutvik kl 21 med is i vindarna.

Dagar som Lulebo: 9
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4 (tanken på den karga vinten)

Onanist på IKEA

Besökte världens nordligaste IKEA i Haparanda som påminde starkt om alla andra IKEA man varit på, förutom på en punkt. Alla skyltar var tvåspråkiga, finska och svenska broderligt i samma ruta (fast på storebrorsvis var den svenska texten lite större - här ska inte glömmas vem som ägde vem) och åstadkom en iögonfallande effekt. Se bilden, jodå, du ser texten.

Runko, endast 95 SEK.

En onanist på barnavdelningen, till fyndpris. IKEA vet hur praktiskt och billigt det är med gör-det-själv-konceptet.

Dagar som Lulebo: 8
Dagsnotering på flyttlångestskalan: 2

Svart. Skön. Men lite för stor.

Sen ett par timmar tillbaka står det ett stort, svart schabrak till soffa i vardagsrummet. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om saken. Å ena sidan är den stor och skön (och på REA) och lockar "kom och mys här - hela familjen och ett par vänner får plats", å andra sidan säger den "ja, den här familjen är ena riktiga soffpotatisar som lever sitt liv i soffan och tittar bara på TV och inte har de särskilt bra smak heller".

Svarta schabraket får inte plats i bild.

Fast nu har vi förvisso ingen TV. Vi försökte köpa en idag (gamla, trogna tjock-TV´n fick inte plats i flytten), men efter att ha stått med munnarna på vid gavel i 20 minuter och stirrat upp på jätteväggen som var helt fylld av olika sorter av LCD, LED och plasma utan att få hjälp av en endaste finnig tonåring i klämkäck tenniströja så lät vi bli.

Så länge vi inte har en TV kommer vi alltså undan med enorma soffan. Jag kan placera ut lite tennisracketar för en mer sportig look när vi sitter och glufsar chips och dricker rödtjut.

Dagar som Lulebo: 6
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3 (saknar Vännerna som skulle göra sig i soffan)