Blodvite, vargar och vallningsverkstad

Man vet att man ätit för mycket under julen när man blandar ihop fingret med jägarkoven på skärbrädan och skapar blodvite och försmädlig smärta.

Men nu stundar nya smala hurtbulle tider. Jag har nya racerskidor. Sådana man vallar. Men det har hänt saker på vallningfronten de senaste decennierna. För den som är lat och inte har något emot att slänga upp ett par extra hundralappar för att få fortsatta vara så (någon måtta får det ju vara på hurtbulligheten) finns det alternativ. Klistertejpen och sprayglidet (bara till skidor) gör att strykjärnet och kladdiga stift överflödiga.

Vallningsverkstad.

Igårkväll var det vallningsverkstad med sandpapper och allt vid köksbordet. Sen drog jag iväg till spåret medan det föll lite puderdammmig snö - det enda underlag min universal-valla enligt förpackningen inte biter på. Det blev med andra ord ett jäkla glid nedför så att jag blev farträdd och ett jäkla glid uppför. Inte helt lyckat alltså, men vad gör det? Skidorna är snygga.

Och just det, jag höll på att skita ned mig av rädsla i spåret. Plötsligt hörde jag vilda vargar (eller kanske vampyrer) springa bakom mig och sakta närma sig. Då blev det fart på benen men de knappade in och sviiiiiisch så var hundspannet förbi mig med en skidåkare i snöre på släp. Jag hade missat att det är tillåtet att träna med draghundar på torsdagar. Jag undrar vilka dagar man får träna med hamstrar som dragdjur. Och män. Är det tillåtet med piska så det blir lite fart tro?

Dagar som lulebo: 168
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

Ingen glidare

Proffsiga spår på Ormberget (ger viss prestationsångest).

I Blekinge var jag rätt bra på att åka skidor jämfört med andra i spåret. Okej, jag blev omkörd av skidlaget (jo - det finns faktiskt några optimistiska själar som intensivtränar de 2-3 veckor det finns snö - och nej, de är inte Gunde-bra) och Vasaloppsgubbarna med stålhjärta och pansarlår, men sen kom banne mig jag.

Så är det inte här.

Jag var på första skidturen ikväll sen återkomsten och jag blev omsvischad och förbisusad hela tiden av Stålfarfar, Bull-Berit, Hurt-Hasse och Bimbo-Nettan. You name it. Förnedringen var stor när en kille i nioårsåldern med skatade förbi mig medan harvade på med mina begagnade vallningsfria och glidfria skidor och försökte komma ihåg om det var den gula, röda eller möjligtvis oranga spåret som jag valt och vilken markering jag skulle följa för att inte hamna i mila-spåret. Förnedringen var som störst när jag också tänkte skejta - för det kunde jag för 23 år sen - men körde på ena staven och gjorde en halv saltomotal framlänges.

Men det var säkert de vallningfria skitskidornas fel. Jag ska köpa nya på torsdag. Sen kan jag säkert åka här:

Dagar som lulebo: 185
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4 (jag kanske inte är en vintersportare)

Farbrorn drog in mig på toan

Som anställd på Radion får man uppleva mycket. Till exempel att en reporterfarbror med kameran i högsta hugg kommer förbi ens skrivbord och säger "kom, vi ska in på toan". På vägen dit undrar man naturligtvis lite över vad som ska ske, men man är ju Duktig Flicka och tar seden dit man kommer och travar lydigt efter. "Ja, det är bäst ljus och bakgrund där" förklarar han när han ser min lätt frågande uppsyn.

Det är inte helt lätt att slappna av med farbröder man nyss presenterat sig för inne på toaletten, hävdar du annorlunda så var det säkert på nattklubb (förmodligen Cléo) och du var full - det gills inte. Bilderna blev nog lite stela, men efter någon minut bedömdes resultatet som godkänt. Du kan se det här:
To(v)a

Idag var det dags för ytterligare två fotosessioner, varav en med en riktig fotograf, ni vet en sån med vita paraplyer och som faktiskt får en att le på riktigt. Det skulle plåtas till morgonens hemsida och någon form av personalfiler och passerkort.  Jag önskar att någon hade berättat det för mig innan jag gick loss på luggen med kökssaxen igår "skit samma jag jämnar till det senare", innan jag fattade beslutet "jag ids int´ tvätta, jag tar något från garderobens inre gömmor" och innan jag tryckte ned en mössa på mitt redan elektriska hår. Jag påtalade för fotografen att december dessutom inte är en bra fotomånad. Man är vinterblek och stressad och har börjat bli lönnfet av knäcken. Han höll med. Sen drog han upp kameran och sa "le". Vilket jag gjorde. Man är ju en Duktig Flicka.

Dagar som lulebo: 177
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

En sparkande superhjälte i gummistövlar

Gummistövlar 10 dagar innan jul är bara så jäkla fel. Inte nödvändigtvis i Blekinge eller på västkusten men i Norrbotten är det det. Tokjävla fel.

Vintersko 2011

Men huj vad vad nya sparken (tack mamma och Leif) flög fram på den regnvåta blankisen när jag for med 7 till skolan.

Det är lätt att känna sig som en superhjälte när man sparkar. Ställningen inbjuder lite till det, man står bredbent med händerna knutna precis framför höfterna - som en karatekung som förbereder sig för strid. Tillsammans med fartvinden kan känner man sig snudd på odödlig och allmänt mäktig.

Förmodligen därför så många tanter sparkar, de passar på att släppa loss krafterna. Man kanske borde sy sig en mantel i silver... Nej, det blir för mycket. En röd får duga. Jag ska kanta den med reflexer. 

Dagar som Lulebo: 172
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4 (det var inte för att få regn och slask vi flyttade hit)

Häng tuttarna i trädet

"Hej lilla du, jag är nappträdet och jag ber, häng napparna här så växer jag mer.
Nappen tryggt här hos mig bor, när du gjort det blir du stor."

Luleå har fått ett nappträd och 4 var först med att hänga upp sina nappar och växte genast två centimeter. Vi hoppas att det ska pyntas med ännu fler nappar (eller snarare tuttar som de säger här i norrbotten trots att det låter helt sjukt porrigt) och likt sin föregångare i Karlskrona bli ett mecka att vallfärda till för små personer som vill bli lite större.

Nappträdet finns vid infarten till Hägnans parkering på höger sida.

När 7 var 4 och 4 var 1 vid nappträdet på Dragsö, Karlskrona.

Dagar som lulebo: 168
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1 (snön har kommit och jag bor plötsligt mitt i ett julkort)

Norrbottenskvinnan - inga jäkla krusiduller

Nu har jag försått varför jag uppfattat så många Lulekvinnor som arga. Det beror inte bara på att så många av dem väljer att klippa sig i vassa asymetriska frisyrer.

Ponera att två kvinnor frågar dig var du kommer ifrån. En av kvinnorna är från södra Sverige, en är från Norrbotten, låt oss säga Luleå. Medan sydlänningens hona lägger huvudet och höften lite på sned, viftar med ögonfransarna och ler uppmuntrande mot dig, så står Lulekvinnan rak i ryggen som en tennsoldat, gärna aningen bredbent och hon viker inte med blicken en sekund medan du svarar. Hon blinkar dessutom mindre (kanske på grund av energibesparing i kylan, eller har de frusit fast?) och ofta kombineras det hela med en koncentrationsrynka i pannan. Hon ger ett oerhört självsäkert intryck och du har verkligen hennes fulla uppmärksamhet.

Inte heller skrattar hon av artighet om skämtet inte var roligt. Inte ens om det kom från en man, där har systrarna på sydligare breddgrader en del att lära.

Bristen på krusiduller och lull-lull kan vara lite obehagligt för den ovane. Det är allmänt mer jävlar anamma i den norrbottniska kvinnan. Hon gör sig banne mig inte till.

Jag tror jag gillar det. Jag ska öva på den där fasta blicken.

Sydkvinnan.

Nordkvinnan.

Dagar som lulebo: 164
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

Megamåndag

Du vet hur man kan känna sig när det närmar sig slutet på semestern. Ångest. Förnekelse. Förtvivlan. Het längtan efter att få äga en tidsmaskin och spola tillbaka till första semesterdagen...

Jag känner nästan precis tvärtom. Imorgon ska jag jobba för första gången på sex månader och det känns förbannat bra. Samma företag men nytt folk, nya korridorer, ny jargong, nya chefer, nya inloggningsuppgifter, nya koder, ny kaffeautomat... Se där ja. Nu kom det lite ångest krypande ändå.

Nu måste jag gå ner i källaren och leta reda på någon form av inneskor, för man kan inte hasa omkring i strumporna första dagen va? Det får vänta en vecka eller två.

Dagar som lulebo: 162
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

Jörgen was here! Magsjukan också...

Det har kommit en del mellan mig och bloggandet på sista tiden:

• Snö! Fast bara som elak aptitretare, dagen efter var det sju plusgrader och vips var det deprimerande mörkret tillbaka. Några åk i pulkbacken hann vi ändå med, man får vara glad för det lilla.
• En inlämningsuppgift till kursen (parafraser - ingen lek , men efter en del huvudkliande lät jag Romeo hitta Den Sanna Kärleken på en bögklubb, jag tror ärligt talat att han skulle må bra av det).
• Tre gånger magsjuka. Göran klarade sig som vanligt förstås. Vad är det med den killens immunförsvar? Här om året när vi andra låg och feberyrade och hostade upp våra lungor i svininfluensan så gled han omkring som en syster Nightingale med endast en lätt nästäppa.
• Ett långväga besök från Karlskrona i form av bästa Jörgen som varit min vän ända sen första praktiken på SR Kristianstad 1999. Vi hade hoppats på att locka hit honom för gott, eftersom han inte gillar snö så passar det här klimatet uppenbarligen honom.

Jörgen was here.

Dagar som Lulebo: 159
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3