Utöver Vännerna, Kollegorna och andra självklara saknisar så finns det andra personer jag stöter på lite då och då som jag på något vis har gjort till mina.
Som vänliga-lilla-damen-som-brukade-jobba-i-kassan-på-ICA som kramade om mig med tårar i ögonen när vi stötte på varandra på gågatan ikväll och önskade oss allt gott.
Som dagmammorna i Amiralitetsparken där jag och ungarna hängt många eftermiddagar och som delat med sig av både mariekex, näsdukar, småprat och radioupplevelser.
Som Ingegerd, vår söta lilla granne som i sex års tid utan att klaga har stått ut med att bo under en elefanthjord som har hobbies som att köra gåstol, spela innefotboll, sjunga falska operaarior i duschen och trotsigt stamp-stamp-stampa i golvet.
Som mina mest hängivna lyssnare, Drago, Lennart, Frank, Schlager-Haide, Inga-Märit, Kaffe-Roland, Jåkern och de andra som ringt in för att tycka, berömma, tävla eller bara säga hej.
Som farbrorn i samma bygge men på något annat företag som brukade vara min rökarkompis på den tiden jag gillade att blanda ut blodomloppet med nikotin och som jag råkar på lite då och då.
Som det välklädda, äldre herrparet som bor i närheten och går med något värdigt över sig. (PS Alla vet att ni är ihop, så håll handen ni, Karlskrona behöver det)
Som sorgsna rökartanten från Örebro som inte känner sig hemma i Blekinge men stannar för barnbarnet.
Som strokedamen som varje dag sitter på bänken utanför mataffären och betraktar förbipasserande.
Som skäggiga burksamlarmannen som året runt ses vanka fram runt hela stan med en säck på ryggen och förvånat muttrar ett "hej" tillbaka när man hälsar.
Ni kommer förmodligen aldrig att läsa det här, men jag skickar ändå ett stort mentalt tack till er för att ni på stora och små sätt berikat mitt liv genom att bara vara er själva.
Dagar till flytten: 8
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4
