I helgen hade vi knytkalas och trenden är klar. Rutvikskvinnorna dricker ingenting med alkhol eller kanske ett litet glas. Männen däremot dricker för två (eller tre) och sprit ska det vara, fifty-fifty med cola.
Vi tar genusperspektivet på fenomenet. Antagligen blir kvinnorna avvanda vid tidig ålder, de hinner helt enkelt inte med när karlarna hinkar i sig. Eller så hade de föredragit vin men när det hela skulle inhandlas på bolaget (kan du tänka dig, det var inte hemkört - tror jag) så var man redan så fullastad av starksprit så vinflaskan inte kunde balansera på toppen av famnens spritberget. Eller så äter alla kvinnor starka mediciner (som inte bör kombineras med alkohol) för att orka med sina suputer till karlar.
Så hur mycket drack männen? Så pass mycket att jag befarade att de inte skulle klara av att resa sig utan helt sonika gå på toaletten under köksbordet för bekvämlighetens skull. Det hälldes i stora mängder och kanske föll en och annan haka ned i bröstet ibland, för att snabbt höjas igen och tippas bakåt för att låta ytterligare lite alkohol rinna ner. Men visst kunde de stå och visst kunde de gå, spikrakt dessutom. En hade med sig dragspelet och lät förvisso huvudet vila mot det en stund, men klarade ändå att hantera alla knappar felfritt så att självaste Gnesta-Kalle hade varit nöjd.
Jag själv drack rätt måttligt men kände mig ändå gravt alkoholiserad i jämförelse med det kvinnliga sällskapet. Note to self: Måste hitta partyvänner, kanske inom journalistkåren, där spottas det sällan i glaset oavsett kön.
Dagar som Lulebo: 65
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3
tisdag 30 augusti 2011
måndag 29 augusti 2011
Ett jävla gnäll
Jag började dagen med att ha en stunds identitetskris (vem är jag utan mitt jobb osv) och att tycka allmänt synd om mig själv:
"Jag har ingen riktig vän här som kan halvligga i soffan och småfisa ikapp med mig och dricka kaffe (men helst rödvin) och prata om allt med, istället småpratar jag stelt med mammor som jag inte har så mycket mer gemensamt med än mödraskapet och Rutviksboendet och som säkert röstar på helt fel parti och kanske rent utav gillar golf. Och 3 är inne i en ny trotsperiod och tar slut på allt av dagens tålamod inom fem minuter efter man vaknat och 6 är allmänt gnällig och inte äter dom ordentligt heller. Och har jag verkligen disciplin nog läsa på distans (idag har jag officiellt börjat min kurs, den startade med två lektioner Läsa bra bok, dricka kaffe och äta choklad innan jag ens loggade in på krångeljäklauniversitetssidan) och vad är det jag vill med livet?"
Sen hörde jag att en vän till mig som också har en -04:a (här pratar vi barn, inte bilar) idag blev informerad om att en flicka barnets klass fått en hjärnblödning och ligger på intensiven sen flera dagar tillbaka.
Mitt lyxlidande är därmed att betrakta som avbrutet. Eller åtminstone satt på paus.
Dagar som Lulebo: 64
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2 (egentligen 6 men jag försöker fokusera på tacksamhet).
"Jag har ingen riktig vän här som kan halvligga i soffan och småfisa ikapp med mig och dricka kaffe (men helst rödvin) och prata om allt med, istället småpratar jag stelt med mammor som jag inte har så mycket mer gemensamt med än mödraskapet och Rutviksboendet och som säkert röstar på helt fel parti och kanske rent utav gillar golf. Och 3 är inne i en ny trotsperiod och tar slut på allt av dagens tålamod inom fem minuter efter man vaknat och 6 är allmänt gnällig och inte äter dom ordentligt heller. Och har jag verkligen disciplin nog läsa på distans (idag har jag officiellt börjat min kurs, den startade med två lektioner Läsa bra bok, dricka kaffe och äta choklad innan jag ens loggade in på krångeljäklauniversitetssidan) och vad är det jag vill med livet?"
Sen hörde jag att en vän till mig som också har en -04:a (här pratar vi barn, inte bilar) idag blev informerad om att en flicka barnets klass fått en hjärnblödning och ligger på intensiven sen flera dagar tillbaka.
Mitt lyxlidande är därmed att betrakta som avbrutet. Eller åtminstone satt på paus.
Dagar som Lulebo: 64
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2 (egentligen 6 men jag försöker fokusera på tacksamhet).
torsdag 25 augusti 2011
Högtravande ordbajseri 300 poäng
Jag är 35 år och har i 12 år arbetat med att ta in, sålla och sammanfatta information, tyda kryptiska pressmeddelanden och lyssna efter om politikern verkligen svarade på frågan. Min man har hållt på med samma sak i 18 år och vi gör det rätt bra. Ändå lyckas vi inte riktigt tyda infon från Luleå Tekniska Universitet nu när vi ska begå akademisk premiär.
Det är ett virrvarr av alumner, fonter och paper som varvas med diverse registeringar, login och tvetydiga utskick med krångliga formuleringar. Som alltid när det har med högskolor och universitet och göra känns det som att man tar simpel fakta och information och krånglar till det hela så mycket som möjligt och slår lite i synonymordboken och hittar det absolut mest obegripliga ordet och klämmer in det. Då blir det svårt att förstå för vanligt folk så att akademikerna som skrivit texten ska känna sig smarta och belästa och att de där studielånen på tvåhundratusen gett utdelning.
På måndag börjar min distanskurs, men jag har fortfarande inte greppat vad jag ska göra då. Hade jag varit aningen mindre motiverad att gå kursen hade jag kanske skitit i det hela eftersom jag uppenbarligen är för dum för den akademiska världen?
Jag kanske får mygla till mig ett intyg på att jag har dyslexi så att jag får informationen i Lättläst version, eller så får jag börja med att läsa några hundra poäng i den förberedande kursen Högtravande Ordbajseri.
Dagar som Lulebo: 60
Dagsnotering på flyttångestskolan: 4 (vilket också antagligen är så många poäng som jag kommer klara på LTU)
Det är ett virrvarr av alumner, fonter och paper som varvas med diverse registeringar, login och tvetydiga utskick med krångliga formuleringar. Som alltid när det har med högskolor och universitet och göra känns det som att man tar simpel fakta och information och krånglar till det hela så mycket som möjligt och slår lite i synonymordboken och hittar det absolut mest obegripliga ordet och klämmer in det. Då blir det svårt att förstå för vanligt folk så att akademikerna som skrivit texten ska känna sig smarta och belästa och att de där studielånen på tvåhundratusen gett utdelning.
På måndag börjar min distanskurs, men jag har fortfarande inte greppat vad jag ska göra då. Hade jag varit aningen mindre motiverad att gå kursen hade jag kanske skitit i det hela eftersom jag uppenbarligen är för dum för den akademiska världen?
Jag kanske får mygla till mig ett intyg på att jag har dyslexi så att jag får informationen i Lättläst version, eller så får jag börja med att läsa några hundra poäng i den förberedande kursen Högtravande Ordbajseri.
Dagar som Lulebo: 60
Dagsnotering på flyttångestskolan: 4 (vilket också antagligen är så många poäng som jag kommer klara på LTU)
tisdag 23 augusti 2011
Fruktlös skolstart med Gustav Wasa
Igår var det skolstart på riktigt för 6. Jag satt i bakgrunden och väntade spänt på att hon skulle få kontakt med någon i klassen. En blick, ett hej, ett vad heter du? Det blev fruktstund. Helvete. Inte hade vi sett något mail eller någon lapp om det så nu skulle Det Nya Barnet sitta fruktlös medan de andra teambuildade som värsta fruktsalladen.
Men då kom det. "Du kan få en persika av mig. Jag har två." Gulliga lilla barnet! Jag hade kunnat gå fram och ge henne en stor puss på den lilla luggfrisyren, men jag tror inte att det hade främjat vänskapsbanden med 6, så jag lät bli. Att det sen visade sig att 6 inte tål persika och att jag fick lubba hem och hämta en allergitablett är en helt annan historia. Det är tanken som räknas.
Summa summarum så verkar ungarna rara och fröken bra. Att skolgården just nu känns lika trygg som en byggarbetsplats med tre ton tunga grävmaskiner och andra dödsfordon beror just på att skolgården just nu ÄR en byggarbetsplats med tre ton tunga grävmaskiner och andra dödsfordon.
För övrigt är det skolfotografering imorgon. Ja, IMORGON, två dagar efter skolstarten och inte en frisörtid i sikte närmsta dagarna. Har 6 klippt sig på hela sommaren? Nej, halmtakslooken är ett faktum. Eller rättare sagt var, innan jag rotade fram bästa saxen och fixade en snajsig Gustav Wasa-look. Bor man på landet så gör man.
Dagar som lulebo: 58
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3
Men då kom det. "Du kan få en persika av mig. Jag har två." Gulliga lilla barnet! Jag hade kunnat gå fram och ge henne en stor puss på den lilla luggfrisyren, men jag tror inte att det hade främjat vänskapsbanden med 6, så jag lät bli. Att det sen visade sig att 6 inte tål persika och att jag fick lubba hem och hämta en allergitablett är en helt annan historia. Det är tanken som räknas.
Summa summarum så verkar ungarna rara och fröken bra. Att skolgården just nu känns lika trygg som en byggarbetsplats med tre ton tunga grävmaskiner och andra dödsfordon beror just på att skolgården just nu ÄR en byggarbetsplats med tre ton tunga grävmaskiner och andra dödsfordon.
För övrigt är det skolfotografering imorgon. Ja, IMORGON, två dagar efter skolstarten och inte en frisörtid i sikte närmsta dagarna. Har 6 klippt sig på hela sommaren? Nej, halmtakslooken är ett faktum. Eller rättare sagt var, innan jag rotade fram bästa saxen och fixade en snajsig Gustav Wasa-look. Bor man på landet så gör man.
Dagar som lulebo: 58
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3
söndag 21 augusti 2011
Lulekvinnor - butchiga Teletubbies
Efter att ha flanerat bland människor på musikfestivalen Musikens Makt (musik, klätterväggar, akrobater, minicirkus, karusell) igår och på Leos Lekland (större och roligare än Karlskronas lekland men med samma kisslukt) idag kan jag konstatera att Luleås kvinnor ofta ser ut på ett speciellt sätt.
Håret: Lite punkbutchlesbiskt. Gärna rakat på sidorna och väldigt volymöst på mitten, Teletubbyinspirerat liksom. Alternativt asymetriskt och kantigt, alternativt sportig hästsvans.
Smink: Ja. Men inte geisha-mycket. Generöst med ögonsmink.
Kroppen: Väldigt ofta vältränad. Rejäla armmuskler som både kan knåda bulldeg, lyfta tyngder och hugga ved. Kvinnor i Lule kan. Tro inget annat.
Kläderna: Tvärrandigt ska det gärna vara. Gärna asymetriskt, dyrt och lite fladdrigt. "Ung kulturtant" verkar vara en look många eftersträvar. Sen är det byxorna. Haremsbyxans hänggrenar fladdrade bara som hastigast förbi i skyltfönstren Karlskrona, men här har de tydligen slagit igenom stort för de är överallt. Helst i mörkt jeanstyg och med resår nere vid vristerna. Här kommer Teletubbies in i bilden igen, bakifrån kan de flesta misstas för Lala eller Tinky Winky. Kanske tycker Lulekvinnorna verkligen att det är snyggt, kanske har de stora problem med svamp och ser till att få det luftigt, eller så snattar de mycket och gömmer stöldgodset i brallorna.
Sammanfattningsvis kan man säga att ihopbakad blir Lulekvinnan en ballTeletubbie med en lätt butchig touch.
Kommer jag att bli en av dem? Jag betvivlar det starkt. Men å andra sidan sa jag att jag AAAALDRIG skulle ta på mig ett par utvängda jeans och inte de knarkarrocktajta heller...
Dagar som Lulebo: 56
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2
Håret: Lite punkbutchlesbiskt. Gärna rakat på sidorna och väldigt volymöst på mitten, Teletubbyinspirerat liksom. Alternativt asymetriskt och kantigt, alternativt sportig hästsvans.
Smink: Ja. Men inte geisha-mycket. Generöst med ögonsmink.
Kroppen: Väldigt ofta vältränad. Rejäla armmuskler som både kan knåda bulldeg, lyfta tyngder och hugga ved. Kvinnor i Lule kan. Tro inget annat.
Kläderna: Tvärrandigt ska det gärna vara. Gärna asymetriskt, dyrt och lite fladdrigt. "Ung kulturtant" verkar vara en look många eftersträvar. Sen är det byxorna. Haremsbyxans hänggrenar fladdrade bara som hastigast förbi i skyltfönstren Karlskrona, men här har de tydligen slagit igenom stort för de är överallt. Helst i mörkt jeanstyg och med resår nere vid vristerna. Här kommer Teletubbies in i bilden igen, bakifrån kan de flesta misstas för Lala eller Tinky Winky. Kanske tycker Lulekvinnorna verkligen att det är snyggt, kanske har de stora problem med svamp och ser till att få det luftigt, eller så snattar de mycket och gömmer stöldgodset i brallorna.
Sammanfattningsvis kan man säga att ihopbakad blir Lulekvinnan en ballTeletubbie med en lätt butchig touch.
Kommer jag att bli en av dem? Jag betvivlar det starkt. Men å andra sidan sa jag att jag AAAALDRIG skulle ta på mig ett par utvängda jeans och inte de knarkarrocktajta heller...
 |
| Jag och mina väninnor i vinter? |
Dagar som Lulebo: 56
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2
torsdag 18 augusti 2011
Ställningen som ger mindervärdeskomplex
Det här, mina damer och herrar, är klätterställningen på Pite Havsbad.
Hälften av den åtminstone, resten fick inte plats på bild. Och ja, ofta är den snudd på överbelamrad av husvagnsrultiga norska barn och ja, den behöver målarfärg och ja, det är skitjobbigt att klättra upp i labyrintsystemet när man måste hämta ett gråtande barn som tappat modet vid kanten av högsta rutschkanan. Men ändå. Det är en sjujäkla lekplats. Släng dig i väggen Hoglandspark* med sandlådan som inte går att gräva i och de för korta gungorna.
Dagar som lulebo: 53
Dagnotering på flyttångestskalan: 3
*Stadsparken i Karlskrona. Liten, ogästvänlig och med världens tråkigaste lekplats men med känd nakenstaty. Kolla in parken här
 |
| "Var ska vi börja..?" |
Hälften av den åtminstone, resten fick inte plats på bild. Och ja, ofta är den snudd på överbelamrad av husvagnsrultiga norska barn och ja, den behöver målarfärg och ja, det är skitjobbigt att klättra upp i labyrintsystemet när man måste hämta ett gråtande barn som tappat modet vid kanten av högsta rutschkanan. Men ändå. Det är en sjujäkla lekplats. Släng dig i väggen Hoglandspark* med sandlådan som inte går att gräva i och de för korta gungorna.
Dagar som lulebo: 53
Dagnotering på flyttångestskalan: 3
*Stadsparken i Karlskrona. Liten, ogästvänlig och med världens tråkigaste lekplats men med känd nakenstaty. Kolla in parken här
onsdag 17 augusti 2011
Sett från fönstret, värsta åket
Från köksfönstret i Karlskrona såg man rätt tung trafik och bajsande hundar. Från köksfönstret i Rutvik ser man sådana här:
Kanske ska skaffa en. Inte för att jag vill börja golfa (det är ju typ bara crocket med dyrare utrustning) utan för att hämta och lämna ungarna med. Bil känns för meckigt med parkering och allt, en sån här skulle vara perfekt för ändamålet.
Ungarna är för övrigt avlämnade i kommunens (förhoppningsvis) trygga omsorg, Göran har nästan hämtat sig från reporterknäcket på gårdagens surströmmingstest och är alltså på jobbet och jag är ensam hemma och ska ta tag i saker som att fixa pengar från CSN, ringa tandläkaren och röja i groventrén. Man vet ju hur man roar sig.
Och just det. Vid dagislämningen: "Idag fotar vi alla föräldrar." Klick! Resultatet blev ungefär så här:
Dagar som lulebo: 52
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3
Dagens hurra: 6 har fått en riktig kompis på fritis, en allmänt trevlig unge som var och hälsade på igår.
Dagens nojja: Stirrande barn i gruppformat som inte säger hej.
 |
| Hastighetsskylten känns överflödig i sammanhanget. |
Kanske ska skaffa en. Inte för att jag vill börja golfa (det är ju typ bara crocket med dyrare utrustning) utan för att hämta och lämna ungarna med. Bil känns för meckigt med parkering och allt, en sån här skulle vara perfekt för ändamålet.
Ungarna är för övrigt avlämnade i kommunens (förhoppningsvis) trygga omsorg, Göran har nästan hämtat sig från reporterknäcket på gårdagens surströmmingstest och är alltså på jobbet och jag är ensam hemma och ska ta tag i saker som att fixa pengar från CSN, ringa tandläkaren och röja i groventrén. Man vet ju hur man roar sig.
Och just det. Vid dagislämningen: "Idag fotar vi alla föräldrar." Klick! Resultatet blev ungefär så här:
 |
| Au naturelle. |
Dagar som lulebo: 52
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3
Dagens hurra: 6 har fått en riktig kompis på fritis, en allmänt trevlig unge som var och hälsade på igår.
Dagens nojja: Stirrande barn i gruppformat som inte säger hej.
tisdag 16 augusti 2011
Pain in the ass
Turen fortsätter. Ponera att du bestämt dig för att köpa en cykel, helst en gammal treväxlad 80-talare för ett fåtal hundralappar, en Rex, Crescent eller kanske Monark. Tänk dig sen att du hittar precis en sådan på Blocket men adressen står inte i annonsen, bara att den finns någonstans i Luleå kommun. Eftersom du inte är jättesugen att åka 5 mil bort till någon liten avlägsen håla så kollar du upp telefonnumret och finner då att säljaren bor 100 meter bort och att cykeln egentligen redan var tingad, men den tjejen ringde precis och hade ångrat sig. Då vet du att det var meant to be.
Så nu är jag stolt ägare till en treväxlad (egentligen två - ettan funkar inte) Crescent i himmelsblå metallic/rost.
När jag var barn och tonåring cyklade vi överallt. "Vi cyklar till Örnvik 6 kilometer bort och hoppar på studsmattan! Vi cyklar till kvällsöppna Draggen nästan en mil bort och köper chips! Ja!".
De senaste 10 åren har jag kanske cyklat två mil och så menar jag sammanlagt. Men här om dagen trampade jag iväg några kilometer på cykelvägen mot Björsbyn. Jag tyckte jag flög fram mellan tallarna och hästhagarna - egentligen gick det väl i ungefär samma hastighet som för Hedvig i A till Ö, bara för att upptäcka att cykelvägen plötsligt försvann i tomma intet, så jag vände snopet tillbaka. Men det var nog lika bra det. Det är ju jobbigt att cykla och jag fick dessutom vansinnigt ont i arslet, det var inget som bekom en särskilt för 20 år sen. Mjuk fluffsadel och hårdare rumpa ska införskaffas. Fast ska jag till Draggen och köpa chips så tar jag nog bilen.
Dagar som Lulebo: 51
Dagens hurra: Cykeln. Att jag har några timmar för mig själv när barnen är i kommunens omsorg.
Dagens noja: Hur har ungarna det i kommunens omsorg? Barn i grupp kan vara så förbannat obehagliga.
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4
Så nu är jag stolt ägare till en treväxlad (egentligen två - ettan funkar inte) Crescent i himmelsblå metallic/rost.
När jag var barn och tonåring cyklade vi överallt. "Vi cyklar till Örnvik 6 kilometer bort och hoppar på studsmattan! Vi cyklar till kvällsöppna Draggen nästan en mil bort och köper chips! Ja!".
De senaste 10 åren har jag kanske cyklat två mil och så menar jag sammanlagt. Men här om dagen trampade jag iväg några kilometer på cykelvägen mot Björsbyn. Jag tyckte jag flög fram mellan tallarna och hästhagarna - egentligen gick det väl i ungefär samma hastighet som för Hedvig i A till Ö, bara för att upptäcka att cykelvägen plötsligt försvann i tomma intet, så jag vände snopet tillbaka. Men det var nog lika bra det. Det är ju jobbigt att cykla och jag fick dessutom vansinnigt ont i arslet, det var inget som bekom en särskilt för 20 år sen. Mjuk fluffsadel och hårdare rumpa ska införskaffas. Fast ska jag till Draggen och köpa chips så tar jag nog bilen.
 |
| Blixten och jag. |
Dagens hurra: Cykeln. Att jag har några timmar för mig själv när barnen är i kommunens omsorg.
Dagens noja: Hur har ungarna det i kommunens omsorg? Barn i grupp kan vara så förbannat obehagliga.
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4
fredag 12 augusti 2011
Jag är en glädjeflicka
Jag är så glad! Vadan denna omsvängning i humöret, tänker du kanske då. Är hon manodepressiv eller har hon tagit amfetamin? Nej. Jag har helt enkelt mycket att vara glad över just nu:
Eftersom vi uppenbarligen har flyt nu passade jag på att köpa en trisslott för att vinna storkovan. Blev inget med det. Men vad gör det när man har en kul höst framför sig, nöjda paltätarbarn och en kökssoffa med igelkottar..?
Dagar som Lulebo: 47
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1,5 (Allt löser sig!)
- Min toksena anmälan till "Kreativt skrivande"på LTU godkändes och jag slipper därmed den säkert nyttiga men ack så tråkiga Pedagogiken.
- Igår kom 6 hem och sa att hon haft det jättejättejättebra på fritis. Och 3 har glidit in som en guldfisk i ett akvarium på dagis och verkar trivas.
- Både 6 och 3 åt glatt palt när det serverades på skola/dagis. "Mycket godare än palten (läs kroppkakorna dvs dåliga paltkopior med kryddpeppar) i Karlskrona, de är så starka där". Jag visste det: De är riktiga norrlänningar innerst inne.
- De fula klimatknottrorna i pannan har börjat försvinna, finnsalva från apoteket gjorde susen. Lukten av den skickar mig tillbaka tonåren och gör att jag känner mig ung, osäker, upprorisk och handsvettig.
- Vi fyndade den här lilla älsklingen (se nedan) för 300 pix på second hand och köket känns numera riktigt hemtrevligt. Och det är igelkottar på tyget, mitt favvodjur!
 |
| Å gumman hon tog sitt igelkottaskinn och hela jäkla soffan hon sen klädde in, uti ändan om, uti ändan om, allt uti byxorna i ändanom. |
Eftersom vi uppenbarligen har flyt nu passade jag på att köpa en trisslott för att vinna storkovan. Blev inget med det. Men vad gör det när man har en kul höst framför sig, nöjda paltätarbarn och en kökssoffa med igelkottar..?
Dagar som Lulebo: 47
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1,5 (Allt löser sig!)
onsdag 10 augusti 2011
Hundjobb
För att spä på min allmäna sysselsättningsångest råkade jag på detta på väg till fotbollsplanen.
Alla i Rutvik jobbar. Till och med hundarna arbetar. Men inte jag.
Dagens pannrynkare: Min höst.
Dagens hurra: Att ungarna verkar flyta in fint på dagis och fritis.
Dagar som Lulebo: 45
Dagnotering på flyttångestskalan: 6
 |
| Hundförare. |
Dagens pannrynkare: Min höst.
Dagens hurra: Att ungarna verkar flyta in fint på dagis och fritis.
Dagar som Lulebo: 45
Dagnotering på flyttångestskalan: 6
måndag 8 augusti 2011
Dagsform: Blöt och nojig
Hela dagen har det regnat på tvären i Luleå, men det är inget emot Karlskrona, där kan det banne mig regna underifrån.
Det blev ett plötsligt slut på sommaren med 13 grader, hällregn och halv storm, vilket i och för sig passade bra eftersom barnen började sin inskolning på dagis respektive fritis idag. På dagis verkar det flyta på. Om fritis säger jag bara att är det något jag inte gillar, så är det ungar som inte svarar när man säger hej.
Dagens nojor: Kommer ungarna att trivas och få kompisar? Hur går det för 6 som sover borta hos min barndomskompis och hennes charmtroll? Måste jag läsa den jäkla pedagogiken? Kommer mina tomater överleva ovädret? Hur ska jag motstå chokladbollarna i kylen? Är jag dömd till att se TV-program blandad med pixlad porr hela kvällen?
Dagar som Lulebo: 43
Dagsnotering på flyttångestskalan: 8
 |
| Det KAN alltså regna även i staden som toppar solligan. |
 |
| Man vet att man bor på landet när TV-bilden blir så här när det regnar. (Och visst anar man en gnutta porr mellan mittpunkten och det högra övre hörnet och även snett ner till vänster - vem av grannarna är skyldig?) |
Dagens nojor: Kommer ungarna att trivas och få kompisar? Hur går det för 6 som sover borta hos min barndomskompis och hennes charmtroll? Måste jag läsa den jäkla pedagogiken? Kommer mina tomater överleva ovädret? Hur ska jag motstå chokladbollarna i kylen? Är jag dömd till att se TV-program blandad med pixlad porr hela kvällen?
Dagar som Lulebo: 43
Dagsnotering på flyttångestskalan: 8
fredag 5 augusti 2011
Jag fick jobb, men sa nej. Fan..?
Apropå slutet på inlägget igår.
Jag ringde till chefen på en redaktion i Luleå, bara för att tala om att jag var här och att jag skulle kunna rycka in som inhoppare vid behov någon dag här och där under höstterminen. Döm av min förvåning när jag får ett erbjudande om ett vikariat på nyheterna som skulle rädda hösten ekonomiskt. Och vips så hade jag haft en fot inne på företaget som hade kunnat leda till något annat och dessutom hade den sociala biten varit räddad (jobbarkompisar!) Efter en sommar som till största delen tillbringats ensam med barnen är törsten efter vuxenumgänge lika stor som en ökenmarathonists efter vatten. Det är nästan så att jag ser hägringar i vardagsrummet ibland. Ett morgonmöte med kollegor hade varit som en hel jäkla oas.
Istället för att säga "jag ska tänka på saken, jag ringer upp om en stund hör jag mig istället säga "nej, att vara nyhetsreporter är inget jag brinner för så jag pluggar nog istället, men hör av dig om något annat dyker upp".
Å andra (och tredje) sidan så ska man gå på magkänslan och den första tanken är ofta den rätta. Å fjärde sidan så blir det vad man gör det till, jag har jobbat med nyheter förr och gör det rätt bra men jag är inte Murveln, Nyhetsjägaren, Guldspadegrävaren och bara tanken på att sitta med på ett landstingsfullmäktige får min själ att dö en smula. Å femte sidan är jag inte så jäkla sugen på att plugga trettio poäng pedagogik som jag av någon anledning tog som förstahandsval på universitetet för att kunna rycka in som medialärare med åtminstone en gnutta behörighet. Å sjätte sidan flyttade vi hit för att få förändring i livet och testa något nytt. Å sjunde sidan kan jag som du säkert märker älta det här i evigheters evighet utan att bli klokare. Å åttonde sidan är det fredag och jag har en flaska Martini i kylen. Man får se det från den ljusa sidan.
Dagar som Lulebo: 40
Dagsnotering på flyttångestskalan: 7
Jag ringde till chefen på en redaktion i Luleå, bara för att tala om att jag var här och att jag skulle kunna rycka in som inhoppare vid behov någon dag här och där under höstterminen. Döm av min förvåning när jag får ett erbjudande om ett vikariat på nyheterna som skulle rädda hösten ekonomiskt. Och vips så hade jag haft en fot inne på företaget som hade kunnat leda till något annat och dessutom hade den sociala biten varit räddad (jobbarkompisar!) Efter en sommar som till största delen tillbringats ensam med barnen är törsten efter vuxenumgänge lika stor som en ökenmarathonists efter vatten. Det är nästan så att jag ser hägringar i vardagsrummet ibland. Ett morgonmöte med kollegor hade varit som en hel jäkla oas.
Istället för att säga "jag ska tänka på saken, jag ringer upp om en stund hör jag mig istället säga "nej, att vara nyhetsreporter är inget jag brinner för så jag pluggar nog istället, men hör av dig om något annat dyker upp".
Å andra (och tredje) sidan så ska man gå på magkänslan och den första tanken är ofta den rätta. Å fjärde sidan så blir det vad man gör det till, jag har jobbat med nyheter förr och gör det rätt bra men jag är inte Murveln, Nyhetsjägaren, Guldspadegrävaren och bara tanken på att sitta med på ett landstingsfullmäktige får min själ att dö en smula. Å femte sidan är jag inte så jäkla sugen på att plugga trettio poäng pedagogik som jag av någon anledning tog som förstahandsval på universitetet för att kunna rycka in som medialärare med åtminstone en gnutta behörighet. Å sjätte sidan flyttade vi hit för att få förändring i livet och testa något nytt. Å sjunde sidan kan jag som du säkert märker älta det här i evigheters evighet utan att bli klokare. Å åttonde sidan är det fredag och jag har en flaska Martini i kylen. Man får se det från den ljusa sidan.
Dagar som Lulebo: 40
Dagsnotering på flyttångestskalan: 7
torsdag 4 augusti 2011
Kändisar och paparazzis i Rutvik
Jorå, idag har man smugit runt som värsta paparazzin runt ett elstängsel.
Och jag lyckades fånga honom på bild, Rutviks senaste kändis (den förre var han som beställde giftgas på nätet och skulle ha ihjäl sin sambo): Edolles Malte - en vinnande travhäst som med sin kusk blev intervjuad i självaste Bingolotto i söndags. Kusken stod och lassade in hö i hagen och blev intervjuad av mig som ställde typiska P4-frågor (ja, jag saknar mitt jobb lite) och fick loss detta scoop, dock utan mikrofon. Jag lyckades hålla den tomma mikrofonhanden still under pratstunden och kan därför räknas som relativt normal.
Som bonus fick jag, tjejerna med tillhörande kompis både klappa och mata pållarna med hö och gräs (hej astma!). Sen fick vi dessutom en oväntad fysiklektion i att gräs leder elektricitet jättebra in i kroppen om det råkar nudda elstängsel medan man håller det i handen. De flesta mår väl bra av lite elchocker, så det var inte hela världen.
Det kanske jag kan tjäna pengar på. Jag sätter upp ett lagom starkt elstängsel på tomten så kan självplågare, katatoniker och deprimerade betala en hundring och go crazy med händerna på ledningen i en kvart. Lysande ju! Framtiden är tryggad.
Dagar som Lulebo: 39
Dagsnotering på flyttångestskalan: 8 (Tackade nej till vikariat som hade löst höstens ekonomi, men som jag inte kände för. Mer om det imorgon, om jag hunnit smälta det.)
Och jag lyckades fånga honom på bild, Rutviks senaste kändis (den förre var han som beställde giftgas på nätet och skulle ha ihjäl sin sambo): Edolles Malte - en vinnande travhäst som med sin kusk blev intervjuad i självaste Bingolotto i söndags. Kusken stod och lassade in hö i hagen och blev intervjuad av mig som ställde typiska P4-frågor (ja, jag saknar mitt jobb lite) och fick loss detta scoop, dock utan mikrofon. Jag lyckades hålla den tomma mikrofonhanden still under pratstunden och kan därför räknas som relativt normal.
 |
| Den svarta. Edolles Malte. |
Som bonus fick jag, tjejerna med tillhörande kompis både klappa och mata pållarna med hö och gräs (hej astma!). Sen fick vi dessutom en oväntad fysiklektion i att gräs leder elektricitet jättebra in i kroppen om det råkar nudda elstängsel medan man håller det i handen. De flesta mår väl bra av lite elchocker, så det var inte hela världen.
Det kanske jag kan tjäna pengar på. Jag sätter upp ett lagom starkt elstängsel på tomten så kan självplågare, katatoniker och deprimerade betala en hundring och go crazy med händerna på ledningen i en kvart. Lysande ju! Framtiden är tryggad.
Dagar som Lulebo: 39
Dagsnotering på flyttångestskalan: 8 (Tackade nej till vikariat som hade löst höstens ekonomi, men som jag inte kände för. Mer om det imorgon, om jag hunnit smälta det.)
måndag 1 augusti 2011
Saker att tänka på innan man sätter sitt barn i någon form av sport
Man måste tänka på rätt många saker så att det blir ett bra val. Ett bra val för föräldern alltså...
1. Var utförs idrotten? Ishallar och myggiga miljöer är inte bra när man ska stå och huttra och vänta sig igenom matcher och träningar. Då går tex konståkning och orientering bort på en gång. Helst ska det vara något inomhus, med normal temperatur.
2. Hur dyrt blir det? Här går ishockey fett bort. Likaså ridning (Vadå, det behövs väl bara en hjälm, tänker du. Men sen kommer det att tjatas om en egen jävla häst i flera år - det är också en kostnad, om än mental.)
3. Hur mycket måste jag engagera mig? Att stå utanför mataffären och sälja Bingo-lottor är faktiskt inte något jag vill ha som hobby. Inte heller vill jag vara parkeringsassistent på flyguppvisningar för att dra in några kronor till klubbkassan. Sån är jag. Jag har annat för mig.
4. Hur kul är sporten för åskådaren? Och här ska man inte låta sig luras... Skidor till exempel är ju kul att se på TV, men inte ett dugg skoj i spåret. Man får ju bara se 20 sekunder (okej, längre om de är riktigt dåliga) av åkaren, sen är de borta bakom en backe och du får stå och glo på en frusen tall tillsammans med din lika frusna bakdel.
På alla dessa punkter har jag nu dragit en fyrdubbel nitlott. 6 vill nämligen börja spela fotboll. Tydligen måste man göra det om man bor i Rutvik, annars blir man tvångsförflyttad från orten.
Och förstås. Här spelar man på idrottsplatsen Myggvallen (den heter så av en anledning). Och dubbelbonus i insektslotteriet! Hennes lag håller till på den lilla planen som heter Knottis.
Vill du ha tag i mig så hittar du mig vid fotbollsplanen fastfrusen vid en lyktstolpe, jag kommer förmodligen att ha slickat på den av ren uttråkning. Eller så hänger jag utanför mataffären och säljer lotter (eller mig själv om de där spikskorna är väldigt dyra). Du känner igen mig på myggbetten.
Dagar som Lulebo: 36
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4
En uppdatering: Efter premiärträningen måste jag säga att det var över förväntan både för 6 och mig.
Tränarna (kände igen en av killarna, kanske från högstadietiden, men inget gammal hångel) verkade skitbra och hade helt rätt inställning till att man ska ha kul och att det inte är så viktigt att vinna. De slutade med att bunta ihop laget och gruppskrika "tjejerna äger!" Värmde gott i feminsthjärtat. Men tro nu inte att jag blivit helt fotbollsfrälst bara för det...
1. Var utförs idrotten? Ishallar och myggiga miljöer är inte bra när man ska stå och huttra och vänta sig igenom matcher och träningar. Då går tex konståkning och orientering bort på en gång. Helst ska det vara något inomhus, med normal temperatur.
2. Hur dyrt blir det? Här går ishockey fett bort. Likaså ridning (Vadå, det behövs väl bara en hjälm, tänker du. Men sen kommer det att tjatas om en egen jävla häst i flera år - det är också en kostnad, om än mental.)
3. Hur mycket måste jag engagera mig? Att stå utanför mataffären och sälja Bingo-lottor är faktiskt inte något jag vill ha som hobby. Inte heller vill jag vara parkeringsassistent på flyguppvisningar för att dra in några kronor till klubbkassan. Sån är jag. Jag har annat för mig.
4. Hur kul är sporten för åskådaren? Och här ska man inte låta sig luras... Skidor till exempel är ju kul att se på TV, men inte ett dugg skoj i spåret. Man får ju bara se 20 sekunder (okej, längre om de är riktigt dåliga) av åkaren, sen är de borta bakom en backe och du får stå och glo på en frusen tall tillsammans med din lika frusna bakdel.
På alla dessa punkter har jag nu dragit en fyrdubbel nitlott. 6 vill nämligen börja spela fotboll. Tydligen måste man göra det om man bor i Rutvik, annars blir man tvångsförflyttad från orten.
Och förstås. Här spelar man på idrottsplatsen Myggvallen (den heter så av en anledning). Och dubbelbonus i insektslotteriet! Hennes lag håller till på den lilla planen som heter Knottis.
Vill du ha tag i mig så hittar du mig vid fotbollsplanen fastfrusen vid en lyktstolpe, jag kommer förmodligen att ha slickat på den av ren uttråkning. Eller så hänger jag utanför mataffären och säljer lotter (eller mig själv om de där spikskorna är väldigt dyra). Du känner igen mig på myggbetten.
 |
| Känns... malplacé. |
Dagar som Lulebo: 36
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4
En uppdatering: Efter premiärträningen måste jag säga att det var över förväntan både för 6 och mig.
Tränarna (kände igen en av killarna, kanske från högstadietiden, men inget gammal hångel) verkade skitbra och hade helt rätt inställning till att man ska ha kul och att det inte är så viktigt att vinna. De slutade med att bunta ihop laget och gruppskrika "tjejerna äger!" Värmde gott i feminsthjärtat. Men tro nu inte att jag blivit helt fotbollsfrälst bara för det...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)