onsdag 1 juni 2011

Göran poserar med tofsmössa, eller kanske tvärtom

Min man Göran tror att han vet vad han ger sig in på när han flyttar till Norrbotten. Faktum är att det är han som har varit drivande i frågan, medan jag har bromsat. Som längst har han tillbringat två veckor i sträck där, på sommaren. Därför har han en något smal och romantiserad bild av hur det verkligen är att bo i närheten av polcirkeln.

Men jag vet hur det är på vintrarna: Ett evigt mörker. Mörkt när man går till jobbet, mörkt när man går hem. Man skottar och skrapar fram bilen i 27 minusgrader och hoppas att den startar. I mörker, förstås. Samtidigt får man den där krispiga känslan man drabbas av när ens näshår fryser, en upplevelse att rekommendera. När luften är så kall att den gör ont att andas, då vet man att man lever. I mörker.

Snart vet han också. Moahahahahaaaaaaa!

Dagar till flytt: 22
Dagsnotering på flyttångestskalan: 5 (för vintern är så kall och lång och mörk och evig)

Göran. Förberedd?
Texten nedan läses med fördel med samma röst som speakern från Bröderna Dal och Professor Drövels hemlighet: Men minns du inte? Så här!

Apropå den mysiska men ack så klädsamma huvudbonaden Göran bär på bilden: Är Tova sin mans personliga assistent? Lever han kvar på 80-talet? Är tofsmössor senaste trenden som han snappat upp vid sitt senaste besök i Milano? Frågorna hopar sig men förblir obesvarade för den här gången.

2 kommentarer:

  1. men sa är det ju i sthlm ocksa pa vintern.. mörkt när man gar till jobb o mörkt när man kommer hem.. ska bilen starta eller ej o skotta fram den ur en snöhög.. behöver inte vara i norrland för det ;)

    SvaraRadera
  2. Jarajag: Det är alltid värre i Norrland. Så, nu har vi rett ut det.

    SvaraRadera