fredag 17 februari 2012

Foto från sängkammaren

Flunsan fick mig. Inte helt oväntat eftersom 4 varit hemma hela veckan med klassiska symtom. Nå, jag inbillar mig att min kropp är härdad efter att ha varit hemvist åt grissjukan och räknar med ett milt förlopp.

Eftersom jag är rätt snål så grämer jag mig oerhört över att åka på en karensdag men det fanns inte på kartan att försöka ha huvudet på skaft och väcka Norrbotten med diverse kvickheter när det känns som att man har hela huvudet fullt av arga aliens som vill ut (det funkar däremot bra på P3 har jag hört).

En tapper och optimistisk vinkning från sjuksängen. 
Visst ser det lite ut som att någon från 90-talet smugit in och klippt mig med en flowbee? Och sen färgat frisyren i exakt samma nyans som sängen...



Dagar som lulebo: 217
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

onsdag 15 februari 2012

Uppfläkt på ett bord


Det är inte varje dag man hittar sig själv uppvräkt på ett bord på en frisersalong (kanske har det att göra med att jag inte klipper mig så ofta - senast var i juni), men det gjorde jag idag. Gratistidningen Extra har gladeligen tryckt ned mig i varje brevlåda i Luleå och Boden. I min värld är jag snyggare och smalare än på bilden, men å andra sidan har jag tyckt det om alla bilder senare åren...

Snöovädret uteblev förresten, så jag tog mig till jobbet utan bandvagn. Istället höll jag på att dö skämsdöden i -12 grader kl 5.30 när jag lyckades stänga bildörren med min jacka i kläm. Hade ju inte varit något problem om dörrhandtaget hade funkat även från utsidan, det gör det inte, man får klättra in genom passagerardörren (var är vardagslyxen och glamouren). Jag lyckades slita mig loss men saknar numera ett mycket funktionellt dragsnöre i jackan.

Dagar som lulebo: 215
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

tisdag 14 februari 2012

Hjärtligt värre

Nu ska vi snart äta Görans hjärttårta under hjärtballonger och vara allmänt hjärtliga. Flickornas gemensamma andranamn Hjerta känns extra rätt idag...

Just nu är vädret passande nog osannolikt vackert. Riktigt marsväder (ja, i februari, hej global uppvärmning) med strålande sol på gnistrande snö, vindstilla och bara en enda minusgrad. Men värre ska det bli till imorgon, massor av snö i kombination med vind väntas. Var hyr man en bandvagn..? Som den tidiga pendlare jag är så kommer jag behöva den för att komma till jobbet.


Kärlek i luften i Rutvik.
Dagar som lulebo: 214
Dagsnotering på flyttångestskalan: 5 (hade varit lägre med bandvagn i garaget)

onsdag 8 februari 2012

Man slickar inte på lyktstolpar när det är 37 minusgrader

Inte helt oväntat är det rätt tidsödande att kombinera heltidsjobb med heltidsplugg och två barn, därför har bloggen fått vila lite. Nog om det.

Vi gjorde Jokkmokks marknad (folk i allmänhet och turister i synnerhet vallfärdar dit för att se renar, samer, köpa korv och frysa) i helgen. Eller försökte.

Till att börja med insåg vi i början av vår bilfärd att våra geografiska kunskaper om Norrbotten lämnar en del i övrigt att önska. "Vilket håll ska vi åt? Ligger det inte mot Älvsbyn?" "Nä, det är väl norrut och lite inåt? Du har ju bott här" "Jo, men det var ju för 100 år sen och jag hängde aldrig i Jokkmokk!" Tacka gud för GPSen. Sen hittade vi polcirkeln. "Va, är det HÄR den är? Bara 16 mil från Lule? Coolt." Vi stannade för att ta en bild men klev inte ur bilen och lät motorn vara igång eftersom termometern precis nådde -37 grader. "Ännu coolare!" tyckte vi, tills bilen började hacka och vi funderade på hur skoj det är att lifta när det är så kallt att ögonen nästan fryser. Men fram kom vi, om än mer ryckande än glidande.

HÄÄÄÄÄR ligger Jokkmokk.

Till att börja med vill jag berätta att vi var ordentligt påklädda, vi är inte helt dumma i huvudet. Det var underställ i ull, flera lager kläder, fleece och tjocksockar. Det hjälpte inte. Efter tio meter sprang 4 framåt som en galen teletubbie med vidöppna ögon och lät "wööööööööööö" och grät av kylan trots att bara ögonen stack fram bakom halsduken. "Nej, gråt inte gumman, tårarna fryser!" gastade jag i halv panik och sen trängde vi in oss i tamburen på en restaurang med turistpriser. Nähä, inget mjölkfritt - ut igen. Händerna och fötterna var som isbitar, men vi hann köpa två renfällar och fyra älgkorvar. Det tog uppskattningsvis tolv minuter. Sen for vi. Tog en pizza i Vuollerim och var väldigt glada att komma hem till det snudd på behagliga 28,4 minusgrader. Rena rama bikinivädret i jämförelse.

Dagar som Lulebo: 208
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2 

onsdag 4 januari 2012

Vår Lule-klan utökas med två personer

Idag blir vi två till i klanen Nilsson-Lindh-Andersson-Öbergs Lule-falang.

Mina svärföräldrar lämnar lägenheten i Roslagens Norrtälje och flyttar hit. De väntas ankomma till Kallax flygplats klockan 19 för vidare transport till Rutvik, de ska bo hos oss några dagar innan lägenheten är möblerad och klar.
Det är inte bara längtan efter barn, barnbarn och en och annan svärdotter som driver dem hitåt. Svärmor har rötterna i Jämtland och längtar efter snön och får med sig min sörlänning till svärfär, men han har tränats i norrbottniskt klimat tidigare. För några hundra år sen var de båda anställda på tidning i Kiruna, hon som journalist, han som fotograf. Sen återvända de till sydligare breddgrader och blev kvar där. Tills nu.

Svärfar som saknat att bo i Stockholm tycker det ska bli trevligt att få ha adress Östermalm igen. Hoppas det ska känns som hemma för dem.

Välkomna hem!

Dagar som lulebo: 173
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

fredag 30 december 2011

Blodvite, vargar och vallningsverkstad

Man vet att man ätit för mycket under julen när man blandar ihop fingret med jägarkoven på skärbrädan och skapar blodvite och försmädlig smärta.

Men nu stundar nya smala hurtbulle tider. Jag har nya racerskidor. Sådana man vallar. Men det har hänt saker på vallningfronten de senaste decennierna. För den som är lat och inte har något emot att slänga upp ett par extra hundralappar för att få fortsatta vara så (någon måtta får det ju vara på hurtbulligheten) finns det alternativ. Klistertejpen och sprayglidet (bara till skidor) gör att strykjärnet och kladdiga stift överflödiga.

Vallningsverkstad.


Igårkväll var det vallningsverkstad med sandpapper och allt vid köksbordet. Sen drog jag iväg till spåret medan det föll lite puderdammmig snö - det enda underlag min universal-valla enligt förpackningen inte biter på. Det blev med andra ord ett jäkla glid nedför så att jag blev farträdd och ett jäkla glid uppför. Inte helt lyckat alltså, men vad gör det? Skidorna är snygga.

Och just det, jag höll på att skita ned mig av rädsla i spåret. Plötsligt hörde jag vilda vargar (eller kanske vampyrer) springa bakom mig och sakta närma sig. Då blev det fart på benen men de knappade in och sviiiiiisch så var hundspannet förbi mig med en skidåkare i snöre på släp. Jag hade missat att det är tillåtet att träna med draghundar på torsdagar. Jag undrar vilka dagar man får träna med hamstrar som dragdjur. Och män. Är det tillåtet med piska så det blir lite fart tro?

Dagar som lulebo: 168
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

tisdag 27 december 2011

Ingen glidare

Proffsiga spår på Ormberget (ger viss prestationsångest).


I Blekinge var jag rätt bra på att åka skidor jämfört med andra i spåret. Okej, jag blev omkörd av skidlaget (jo - det finns faktiskt några optimistiska själar som intensivtränar de 2-3 veckor det finns snö - och nej, de är inte Gunde-bra) och Vasaloppsgubbarna med stålhjärta och pansarlår, men sen kom banne mig jag.

Så är det inte här.

Jag var på första skidturen ikväll sen återkomsten och jag blev omsvischad och förbisusad hela tiden av Stålfarfar, Bull-Berit, Hurt-Hasse och Bimbo-Nettan. You name it. Förnedringen var stor när en kille i nioårsåldern med skatade förbi mig medan harvade på med mina begagnade vallningsfria och glidfria skidor och försökte komma ihåg om det var den gula, röda eller möjligtvis oranga spåret som jag valt och vilken markering jag skulle följa för att inte hamna i mila-spåret. Förnedringen var som störst när jag också tänkte skejta - för det kunde jag för 23 år sen - men körde på ena staven och gjorde en halv saltomotal framlänges.

Men det var säkert de vallningfria skitskidornas fel. Jag ska köpa nya på torsdag. Sen kan jag säkert åka här:



Dagar som lulebo: 185
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4 (jag kanske inte är en vintersportare)