onsdag 18 maj 2011

Jag är mor till Ola Lindholm och Björn Ranelid

Så är det. I alla fall när det gäller dialekterna mina barn har.

Stora 6 är lätt att beskriva. Hon blandar stockholmska (hennes fars fel) med en touch av Kattis Ahlström och högaktuella Ola Lindholm i satsmelodin. Sje-ljuden är nästan norrländska, men slinter lite mot finländska varianten (tänk dig Mark Levengood eller mumin säga "chef, stjärna, stjärt" - där har du det).

Lilla 3 är mer komplex och kör Björn Ranelid-stilen, dvs kan inte riktigt bestämma sig för vilken sorts R hon ska använda. Hon varvar sina försök till upplandsvarianten med riktigt gutturala och ibland svalda R, som seden är i Karlskrona. "Koååååwv" säger hon när hon vill ha korv, som en äkta pillemasare (norrlänningar uppmanas här att googla det ordet). 

Mitt barn?


I dessa söta och mycket personliga dialekter mixar de in ett och annat norrländskt uttryck och norrländskt öppna vokaler, "nååå" istället för "nåt" till exempel.

Jag undrar hur länge de kommer att fortsätta låta som nu. En sommar? Ett halvår? Jag har svårt att se framför mig hur 6 kommer att säga "Ja´vill int´ faaa´ dit. Ja´ is int´". Men så blir det väl.

Måste spela in dem. Spara. Föreviga. Minnas. Och... sakna?

Dagar till flytten: 38
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

4 kommentarer:

  1. Det dröjde inte länge förrän Felicia blev av med sin göteborska, så bli inte förvånad om dina barn snabbt börjar med riktiga norrländska uttryck. Felicia tränade t ex hemma på att matsal inte hette "bamba" upp i Luleå som barnen sa i göteborg =)

    SvaraRadera
  2. Jag kan tänka mig att det går rätt fort.
    Förresten, i Lule, vad kallar man den lek som mina ungar menar när de säger datten eller kull? Alltså när en jagar och dom andra springer som galningar. Jag minns inte.

    SvaraRadera
  3. Mina barn pratar göteborgska och jag blir alltid lika förvånad när jag lägger märke till det. Viggo säger: " Vad ska vi göö?" (vad ska vi göra?) på äkta förortgöteborgska.
    Men lite av vår gamla goa trollhättedialekt slinker in ibland. Dom säger inte "den gula" om dom benämner en gul sak. Utan "Den gule". Med ett riktigt tjockt trollhätte-L i mitten. :-)

    SvaraRadera
  4. Mina pratar väl mest stockholmska, men de kan säga korv, burk, kyrka ect med blekingebrytning om de vill. Fast ja brukar inte säga det själv längre. Ola Lindholm pratar bra mycket gröve än vad jag gör. Emilia kan inte säga R ännu, men jag tror mest det beror på åldern. ;-O Inte för att hon har en mamma från blekinge.

    SvaraRadera