Tuffa tider för en trygghetsknarkare

Nu börjar det. Både i bloggen och i verkligheten. Efter att ha längtat, fasat, skjutit upp och till slut bara tagit tag i det: Vi flyttar. Snart.
För varje bekräftelse om uppsägning som dimper ned i brevlådan stiger min puls med några slag i minuten. Här i Karlskrona hade vi och har ett litet tag till:

• Dagis. Med gullefröknarna och dit vi traskat i nästan sex års tid.
• Skola och fritis. Med det älskade "snickret" och alla kompisarna.
• Ett hem. Dit vi tagit hem barnen från BB och där de tagit sina första steg.
• Nära vänner. Bästa, fina, gullekompisarna.
• Och inte att förglömma: Två fasta jobb med trygga årsinkomster.

 I Luleå har vi än så länge ingenstans att bo, inga bästa kompisar, ingen barnomsorg och vad det gäller jobb så tryggas vår framtida försörjning just nu endast genom ett par månaders sommarvikariat på en lokaltidning för min man.

För någon vecka sen fastnade jag i en svartvit journalfilm på Kunskapskanalen "Så går det till att baka barkbröd". Jag passade på att memorera, för säkerhets skull.

46 dagar till flytten.
Dagsnotering på flyttångestskalan: En stark sjua.