 |
| Ovärderlig konst på köksväggen |
När verket ovan skapades av en meterlång revolterande konstnär mottogs det inte med kritikernas jubel. Inte heller när en annan kreatör (också den med en fysisk höjd på cirka tre badbollar) inspirerades av det ett par år senare och kreativt nog fortsatte där den första slutade blev det stående ovationer. Det blir sällan det när man väljer att uttrycka sig med tuschpennor på ny tapet. Faktum är att vi också har ett verk i bläck och krita i vardagsrummet också, så vi har gott om finkultur hemma.
I flera år har krumelurerna bara suttit där på väggen, efter några tafatta försök att sudda ut dem. De sitter där dom sitter och ingen har tänkt så mycket på det efter de där första dagarna då man gick och blängde på dem. Men nu, när vi ska flytta och lämna kvar de där strecken så känns det helt plötsligt lite sorgligt, det är ju en del av mina ungars barndom som hänger där - om man ska vara blödig och det är jag idag. Väggfasta målningar är svåra att få med och jag betvivlar att hyresvärden kommer att förstå storheten i dem, utan vill nog att vi ska stå för en omtapetsering.
Men om man ska se det positivt så höjer det statusen på dem, från endast känslomässigt värde till ett par tusenlappar. Och de kommer alltid finnas kvar, även om det blir bakom nya tapetlager.
Dagar kvar till flytten: 44
Dagsnotering på flyttångestskalan: En sentimental sexa.
Åh jag vet!
SvaraRaderaMatilda hade "skola" för Viggo en dag. Jag hörde dom på håll hur dom höll på. Matilda sa: "-Så häj äj det, Diddo, maten kommer in häj och så gåj den junt junt junt i tajmajna och så häj, häj tommer den ut!"
Då kollade jag in i Viggos rum för att se vad dom höll på med. Och ja, det är ritat ett helt tarmsystem på väggen. Känns hemskt att flytta ifrån det en vacker dag!