Tjocka släkten

Mina döttrar som här i bloggen heter 3 och 6 är - som du kanske redan listat ut (sök till MENSA!) - tre och sex år. Idag var de på sitt allra första släktkalas när lillkusinen i Orrbyn fyllde ett år.

Ungarna är överlyckliga över att de i fortsättningen ska få ha två kalas, ett för kompisarna och ett för släkten. Delvis för att de är smarta nog att inse att mängden paket kommer att öka (MENSA för dem med!) men också för att de som sin mor (som för övrigt har en bättre dag idag, kan bero på att barnafadern är ledig) tycker om att ha folk omkring sig.

Sen är ju släkten som släkter brukar vara, ett släkte för sig. Men det ingår och är rätt skönt. Man får ta de med hull och hår helt enkelt, de raringarna. Och de får ta en själv precis som man är, det är väl det som är grejen med släkten. Om anden från de forna jularna får ha ett möte med anden för de framtida jularna så tror jag de kommer att vara rörande överens om att de framtida kommer att bli betydligt mer intressanta än de forna.

Och nej, jag tänker inte hänga ut någon här, mina beräkningar visar att det kan påverka antalet julklappar och inbjudningar (ja, jag kan också söka till MENSA!).

Tårtmaestron Göran pusslade hur som helst ihop en Ford till till den charmerande jubilaren. Den här:

Ja, min man är kanske lite knapsu (googla det, okunniga sörlänning, no MENSA for you!). Men jag gillar det.

Dagar som Lulebo: 22
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2