Jag bjuder ut mig

Jag är en social person som mår bäst när det droppar in lite besök då och då eller om man kan kila in på en spontankaffe någonstans. Då behöver man vänner. Eller i alla fall bekanta.

Jag blev peppad efter gårdagens framgångar och fortsätter mitt korståg i Kompisandans namn.

Jag hälsar på i stort sett alla som är inom 20 meters radie, joggare, tidningsbud, cykelbarn, hundägare och promenadtanter. Här om dagen vinkade jag till och med till en okänd bilist (förmodligen bybo) men det kändes överdrivet.

Ser jag någon som bygger på tomten så går jag och frågar vad det blir "och kom över på en kaffe vettja, vi bor där borta". Rutviksborna svarar hövligt, men visst finns det en risk att jag blir känd som kontaktsökande byfåne. Men det bjuder jag på.

Nu har jag gått på katterna (tilläggas bör att jag visserligen inte vill smeta senap i röven på de små liven och släppa ned på en ishockeyrink som tydligen är en norrbottnisk tradition - men jag är inte en kattälskare) och mutar dem. Och de säljer sig billigt, den skeptiska grannkatten lät sig säljas för ynka två korvbitar, sen älskade den mig.

Kanske metoden funkar lika bra på människor..? "Hej joggaren, kom och ta en klick leverpastej! Du får stryka dig mot mitt ben om du vill, men pissa helst inte i skorna utanför dörren är du snäll."

För att skydda kattens identitet publiceras endast en suddig bild.

Dagar som Lulebo: 19
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3