Eftersom flytten bevisligen gjort mig fet (skräpmat och viss tröstätning) tänkte jag börja dagen med att en joggingtur i elljusspåret vid idrottsplatsen Myggvallen.
Fördelarna med spåret är att - precis som man kan ana av namnet - det är gott om mygg där, det i kombination med viss förekomst av arga älgmammor och enligt hörsägen också björn gör att man inte stannar för att maska i onödan. Nackdelarna med spåret är att det stundtals inte handlar om något spår utan snarare ren terränglöpning och att det korsas av andra eljusspår utan vidare märkning, så de där 3 km blev minst 5 km.
När man sprungit snabbare än man borde (myggen och björnarna du vet) och dessutom längre än man planerat så tänker man inte alltid klart. När jag stod i lera med någon form av allergigräs ändå upp till bröstet och såg att stolparna jag hade på sidan inte var elljusspår utan elledningar insåg jag att jag var vilse i storskogen.
Ungefär här började jag önska att jag dels aktiverat "här-är-jag-funktionen" i min mobil och dels att jag hade den med mig. Hur länge skulle det dröja innan man började leta efter mig? Skulle polishundarna lyckas hitta mig även om myggen helt tömt mig på blod? Skulle de använda mitt fula passfoto i tidningsartiklarna om min tragiska död..?
Det svaga suset från E4:an i fjärran blev min räddning. Jag gick mot ljudet och efter någon nervös minut kom jag svettig, myggstucken och lätt astmapipande ut mitt i ett villaområde och kunde moloket hasa hem.
Det blir inget mer Myggvallen för min del. Möjligtvis på skidor till vintern då de envisa myggen förhoppningsvis frusit bort, men jag lovar inget.
Dagar som Lulebo: 17
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar