onsdag 20 juli 2011

Ba(r)narbete

Att bo vid sista hålet på en 27-håls golfbana kan ha både sina fördelar och nackdelar.

De uppenbara nackdelerna är att man om man har otur kan få en birdie eller rent utav en golfklubba i huvudet. Och att ungarna lär sig fula ord av högljudda och dåliga förlorare, eller så kan man få se sina älskade lupiner bli nedmejade av en golfbil vars förare tappat humör och vett efter att ha sabbat den annars fantastiska rundan med ett par dåliga puttar vid sista hålet.

Fördelen är naturligtvis att man kan göra lysande affärer. I alla fall i teorin och i alla fall om man är barn, annars kommer Skattemyndigheten och bråkar.

Har man dragit sin fula, tunga och dyra golfväska runt hela banan i 26 graders värme och gassande sol så vill man naturligtvis ha ett glas saft att fukta strupen med, tänkte 3 och 6 och drog iväg med skylt (SAFT 5 kr), saft (neeeej, inte den ekologiska, ta den billiga kemiska!), plaststol och muggar till kanten av golfbanan och där ställde de sig 20 meter från sista hålet och väntade. Och väntade.

Golfare kom, puttade och gick, men ingen köpte. Detta trots att jag gett ungarna en hel minuts försäljningsundervisning. "Le, ropa heja - men inte precis när de ska slå- och kom och köp saft!"

Kanske hade golfarna en dålig dag. Kanske klarar de glada amatörerna inte publik. Kanske var marknadsföringen för passiv. Kanske tog barnens tålamod slut för fort, de höll bara ut 20 minuter, men jag tror att kruxet var själva priset. Det var nog för saftigt. Eller - så var drickan för svag. Synd att man är så förbannat laglydig, annars hade man kunnat smälla upp ett spritstånd och sälja litervis till dåliga förlorare.

Kontrollmorsan spiar på säljarbarnen.


Dagar som Lulebo: 24
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar