Efter en fabulous helg i min pappas stuga i Kalix skärgård tänkte vi stanna till vid hamburgarhaket Sibylla för en snabb lunch innan hemfärd. Internet konsulterades och berättade stolt att man minsann hade söndagsöppet från klockan 11.
11.40 stod fyra hungriga personer och tryckte näsorna mot glasdörrarna till Sibyllahaket (med Thaicorner, glass och fika som bonus, lika bra att ha allt på ett och samma ställe som "Lennarts kött och foto") och konstaterade att lampan lyste, men ingen var där. Öppettiderna på dörren informerade om att de borde ha öppet. Vi fick hjälp av ett par välvilliga Kalix-damer som satt och fikade på det stängda caféet i gallerian och som efter några minuter hade de fått ur sig budskapet (här kan du prova att säga nästa mening med samma hastighet som om du skulle prata med en lätt utvecklingsstörd treåring) "jo, nog var det söndagsöppet på Sibylla men de öppnar inte förrän klockan 12 och skylten på dörren ska de nog ändra också men det var ju bara ett halvår sen de ändrade öppettiderna så det kommer nog."
Har du inte redan fått hjärtinfarkt och/eller stressmage av det långsamma tempot så kan du tryggt fortsätta läsa, för det hela slutade lyckligt.
Vi vankade av och an en stund i köpcentrat och antingen gjorde vi detta i raketfart eller så gick alla andra i slow motion. Jag tror mest på det senaste alternativet, rörelserna matchar pratet. Man gör det på halvfart i Kalix (om någon mot förmodan har haft sex med en Kalixbo - så var så snäll och berätta hur det är, är det ett juck i kvarten?)
Klockan tolv slogs så äntligen portarna upp och vi fick lära oss att att det inte behöver gå fort att få mat även om det kallas snabbmat om man är i Kalix. Men å andra sidan var det gott och man höll sig mätt längre än på de där gummiaktiga och vagt köttliknande sakerna man serveras på tex Mc Donalds.
Och det raraste av allt. Kunderna som kom in efter oss hann ut före oss (de kan inte ha varit Kalixbor) hojtade ett ljudligt "tack för maten!" på vägen ut och fick ett minst lika högt "varschågoooooo!" ropat till svar från köksregionerna.
Kanske är hela Kalix som sitt hamburgerhak. Worth waiting for. Om inte annat får Kalixborna intala sig det, för inte fan går det undan.
Dagar som Lulebo: 28
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1,5 (man får frid i själen i skärgården)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar