Efter karatepasset igår satt jag kvar i bilen utanför huset en stund. En hemsk tanke hade slagit mig:
Tänk om det inte var Norrbotten jag behövde, utan bara ett hus. Hade jag kunnat bo kvar i Blekinge och vara lycklig..? Jag grubblade på det ett tag, sen kom jag på att jag förmodligen såg ut som en förrymd mentalpatient där jag satt bakom ratten i min vita omlottknutna karatedräkt med blicken fäst på ingenting, så jag gick in.
Tankarna dröjer sig kvar idag. Var det kanske bara ett hus i Nättraby, med lagom gård jag hade behövt för att känna det som att man kom vidare och inte bara stod och stampade på samma ställe? Någon gunga till ungarna, ett par vinbärsbuskar och en grill? Hade det räckt? Då hade jag haft kvar mitt trygga jobb, mina vänner, min karateklubb och de korta vintrarna.
"Men känner du på det viset så flyttar vi tillbaka, då gör vi det nu medan ungarna har kvar kompisarna där nere" säger Förstående Maken och ger mig ännu mer ångest. För det skulle inte heller kännas bra.
Jag vill bo här. Men jag skulle vilja ha en enorm klo, en sån där som finns på tivolin som man stoppar i en peng i och så ska man styra med spakar och dyka ner och få tag i en nalle och sen få den att ramla ned i en lucka. En sådan skulle jag vilja komma med ovanför Karlskrona, dyka ner och grabba tag i Jenny, Andrea och de andra. När jag ändå var i farten skulle jag kunna passa på att slita upp hela mitt jobb och några av ungarnas kompisar. Sen skulle jag släppa ner dem här. Då skulle jag vara nöjd och glad.
Men skulle de stanna eller kila tillbaka till Blekinge snabbare än skållade råttor? Jag får låsa in dem i matkällaren några månader för säkerhets skull, tills de har vant sig. Jag släpper ut dem lagom till den vackra norrbottniska våren. Den lär komma i juni.
Dagar som lulebo: 67
Dagsnotering på flyttångestskalan: 8
Tro mig!
SvaraRaderaBarnen anpassar sig bra, och barn finner alltid nya kompisar vart de än befinner sig.
Det tar tid att rota sig och har man dessutom ångest över det hela tiden, så gör det inte saken bättre.
Ta en bok och fyll minst en gång i veckan i för och nackdelar med flytten.
Känslor m.m
Fördelarna kommer lyftas fram, och du kan koncentrera dig på nackdelarna för att vända de till fördelar.
Närhet till affärer (materiella saker, vem bryr sig? Kottar är skitkul), Kunskapen om området (man lär sig, tar bara lite tid), Vänner och bekanta (Familjen finns ju, och det andra kommer med tiden oavsett man vill det eller inte), Jobb som man trivs med (där är man endast sin egna bromskloss. Vad är viktigast? Familj eller jobb? HUR trist är egentligen jobbet och kan bara attityden ändra det)....
När ett år gått, kolla boken igen så får du se hur mycket som blivit bättre....