Jag är inte den gråtande typen (det löser ju ändå inget och så blir man ful och får huvudvärk) men igår tog jag till både lipen och flaskan.
Först ringde chefen men den oerhört härliga nyheten att lönekontoret fuckat upp mina löneutbetalningar i somras och att jag fått 11500 kronor för mycket som måste betalas tillbaka. Men så bra då! Det mest irriterande är att jag ringde upp lönenissarna i somras och sa att jag hade fått lite väl mycket pengar "men nähä då, det jämnar ut sig på nästa lön". Har de gjort fel så får de väl skylla sig själv tyckte jag, det tyckte inte lönekontoret. En himla dubbelmoral med att jag då borde fått lön för de gånger jag kollat fel i schemat och dykt upp för tidigt på jobbet, men tydligen gäller det bara åt ena hållet.
Efter att ha räknat bort sparad komp och övertid återstår 6500 kronor för mig att betala. Som mottagare av studie- och barnbidrag är min inkomst den här hösten ca 5000 kronor i månaden. Räkna på det en stund och träna sen på meningen: "Jo barn, det är nog så att tomten inte har fått vår nya adress."
Dessutom hade ett av barnen hade det riktigt jobbigt i Den Kommunala Omsorgen och bröt ihop helt och hållet vilket effektivt fick den samvetskvalande modern att skuldbelägga sig själv: "Varför flyttade vi inte tidigare och kanske borde vi ändå ha stannat eller..?" Dagen ägnades åt ältande, googlande och ringande till pedagoger och barnafadern för råd och stöttning.
Så igårkväll var det faktiskt min tur att bryta ihop. Jag struntade jag i karateträningen och satt och lipade istället med den trygga Göran i den ena handen och en stor Martini bianco i den andra (apropå gårdagens blogginlägg - det lutar tydligen åt fyllekärring ).
Men idag är allt bra! Mest beroende på att lämningarna till Den Kommunala Omsorgen gick så himla över förväntan fint; båda ungarna hade vaknat på rätt sida och möttes av glada kompisar som drog med de i leken. Pengarna löser sig, jag har lite på sparkontot och det finns värre saker att vara än fattig. Och flytten kan nog vara lite tufft för individen men det blir i slutändan bra för familjen (här känner jag mig som Dr Phil), man får ge både individen och Rutvik lite tid helt enkelt.
Nä, om man skulle passa på att utnyttja dagens positiva vibbar till inlämningsuppgiften i min kurs Kreativt skrivande. Men å andra sidan räknas väl Wordfeud i telefonen också till det..?
Dagar som lulebo: 87
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2
Well... även om det kanske är föga tröst i tillvaron och inte ens i närheten av samma tröst som flaskan ger (gosh om jag hade haft lite alkohol hemma) så måste jag iaf säga att jag uppskattar ditt skrivande grymt och tror att flytten, kursen och ditt bloggande bara kommer leda till positivt i slutändan.
SvaraRaderaCin: Tack! Och vet du, det tror jag med.
SvaraRaderaJag avundas att ni vågade och hoppas att jag själv hittar samma mod en dag. Nästa gång jag är på Lulebesök kommer jag kanske och knackar på.
SvaraRaderaOm du vill slå ihjäl mer tid på Wordfeud så heter jag Hanna78.
Hanna: Det går en tunn gräns mellan modig och dumdristig, men just nu känns det som att vi är på rätt sida. Du är välkommen!
SvaraRadera