Fräsch eller trash?

"Hur trashig får man vara när man ska åka till macken och hämta ett paket?" frågade jag min man i morse.
"Hur trashig som helst, du bor på landet." blev svaret.

Alltså åkte jag iväg klädd i mjukisbyxor med kaffefläckar och fulskorna som kanske kan se lite balla ut tillsammans med rätt kläder (dit räknas inte kaffefläckade mysplagg), jag är inget modeorakel så jag kan bara gissa vad som är rätt, men oftast vet jag åtminstone vad som är helt uppåt väggarna fel.

Vad kommer härnäst? Svart kepa och lössnus?

Jag bad en tyst bön att inte möta någon på macken som skulle känna igen mig och halleluja, mina böner besannades. Träffar man någon som man inte sett på 15 år vill man i alla fall ha borstat tänderna. Morgonandedräkt i offentlig miljö klockan nio i kombination med fläckiga joggingbrallor och yrvaken frisyr signalererar inte direkt framgång och självrespekt.

Men jag kände mig ändå lite nöjd med mig själv som i princip gick från sängen och ut i verkligheten och vågade till och med kika på mig i backspegeln. Nå, inte så pjåkigt ändå. Jag tog belåtet en stor klunk take-awaykaffe men den självgoda känslan försvann omedelbart när reflexerna tvingade mig att öppna munnen på vid gavel och vråla ut det brännheta kaffet på bilgolvet.

Hade någon sett mig i den komprometterande situationen så hade jag helt enkelt fått mima "jag är från landet" genom bilrutan. Då hade de nog nickat förstående, för är man från landet är man inte van vid hetare drycker än spenvarm komjölk. Take-awaykaffe är för övrigt på tok för varmt (vem vill egentilgen ha napalmtemperatur på sin dryck?) och borde ha 18årsgräns eftersom det kan användas som vapen.

Dagar som Lulebo: 81
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4 (håller jag sakta på att förvandlas till white trash?)