Igår var det skolstart på riktigt för 6. Jag satt i bakgrunden och väntade spänt på att hon skulle få kontakt med någon i klassen. En blick, ett hej, ett vad heter du? Det blev fruktstund. Helvete. Inte hade vi sett något mail eller någon lapp om det så nu skulle Det Nya Barnet sitta fruktlös medan de andra teambuildade som värsta fruktsalladen.
Men då kom det. "Du kan få en persika av mig. Jag har två." Gulliga lilla barnet! Jag hade kunnat gå fram och ge henne en stor puss på den lilla luggfrisyren, men jag tror inte att det hade främjat vänskapsbanden med 6, så jag lät bli. Att det sen visade sig att 6 inte tål persika och att jag fick lubba hem och hämta en allergitablett är en helt annan historia. Det är tanken som räknas.
Summa summarum så verkar ungarna rara och fröken bra. Att skolgården just nu känns lika trygg som en byggarbetsplats med tre ton tunga grävmaskiner och andra dödsfordon beror just på att skolgården just nu ÄR en byggarbetsplats med tre ton tunga grävmaskiner och andra dödsfordon.
För övrigt är det skolfotografering imorgon. Ja, IMORGON, två dagar efter skolstarten och inte en frisörtid i sikte närmsta dagarna. Har 6 klippt sig på hela sommaren? Nej, halmtakslooken är ett faktum. Eller rättare sagt var, innan jag rotade fram bästa saxen och fixade en snajsig Gustav Wasa-look. Bor man på landet så gör man.
Dagar som lulebo: 58
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar