De senaste veckorna har jag varit ganska arg på Norrbotten i allmänhet och Rutvik i synnerhet. Trädgårdarna är för platta och trädlösa, vattnet är för långt bort, ingen har gett mig en miljon och inte heller köar nya bästisar ute på bron (översättning för blekingar: bron = trappan utanför ytterdörren). Men nu har jag surat färdigt. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av det. Dra på sig täckbyxor (måste köpa) och ett leende (måste träna) och gå ut i halvvintern.
Det snöade i lördags, det låg inte kvar men vilken dag som helst så kommer den på riktigt.
"I Norrbotten är det ju svinkallt, typ minus 30 hela tiden" säger söderlänningar. Så är det väl inte riktigt men visst kan det bli så kallt att det gör ont att andas och andedräkten fryser till is i ögonfransarna. Det kallaste jag minns att jag sett på en Norrbottnisk termometer är -34. Ändå vill jag mena att det är värre i Blekinge.
Tar du på dig varma vinterkläder här så håller du dig varm (i alla fall ner till -25 grader). I Karlskrona kryper kylan in genom minsta lilla glipa och når ryggmärgen på bara några minuter, det är en råare kyla där som inte går att klä bort. Det var ett par ynkliga minusgrader i morse när jag promenerade med 7 till skolan, men hade jag gissat och följt Blekingeskalan så hade jag tippat på 5-6 plusgrader.
Sammanfattningsvis: Den yttre kylan motas med lager på lager med yllemamelucker (har det, skojar inte!) och fleece. Den inre kylan får jag smälta med glädjen över att barnen verkar ha landat i tillvaron. Det har gått flera veckor sedan någon av de sa att de vill flytta tillbaka. (Och ja, jag gillar paranteser.)
Dagar som lulebo: 123
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1 (med lätt tvång)
Jag gillar också paranteser.
SvaraRadera