Jag visade min, hon visade sin.

En kursare tittade förbi idag. Vi klickar.

Hon har flyttat till Luleå rätt nyligt, hon har två barn och dessutom är hon oerhört lik min kompis Sylwia i södern, de har till och med samma kroppsspråk så redan där känner jag mig hemtam med henne. Och vad viktigare är; det är inte alla man på ett avslappnat sätt kan visa sin marsipanvagina för och det var inte ens jag som kom in på ämnet. Jag är så glad!

Hon började med att berätta om sina foton på föremål som oavsiktligt har könslikheter. Jag fick se dem också, pastasnippan, marsipanrosfittan, och väggpenisen. Imponerande! Hon fick se min ätbara hyllning som jag gjorde till tjejträffen i Karlskrona på Vaginans dag och hon nickade gillande.

Kanske bakar vi en klittkaka ihop till Vaginadagen 2012. Fittor förenar.

Jag och vaginan.
(Jag vet, könshåret blev inte bra, det smälte bara.)

Dagar som Lulebo: 125
Dagsnotering på flyttångestskalan: Bättre än igår.