Ja se där. Allt som behövdes för att få bort mig från mitt existentiella självömkande var att ett av mina barn avslutade fredagskvällen med ett långt och ledsamt utbrott: "Jag vill flytta hem till Karlskrona, allt var bättre där! Här är inte hemma!" högg effektivt i modershjärtat, som ju alltid öppnar dörren på vid gavel när skuldkänslor kommer och knackar på.
Så nu har jag ältat "Varför flyttade vi? Varför flyttade vi inte tidigare innan de (och jag) rotat sig?" och bölat en del, för just ikväll känner jag likadant som hon.
 |
| Karlskrona. Home sweet home? |
Dagar som lulebo: 104
Dagsnotering på flyttångestskalan: 10
Gräset är alltid grönare på andra sidan, och det var bättre förr.
SvaraRaderaMina kids flyttade vi från deras skola och allt de kände till, när de var i åldrarna 9 och 11 år.
Vi har bott här i snart ett år nu, och de älskar det. Vi var jätteoroliga för dottern (11åringen) då hon var en sådan city tjej... men hon är den som trivs bäst.
Även om det inte känns så, så blir det bättre... när man börjar se det mer positivt. Det smittar av sig....
Lite över ett år menar jag.... inte snart ett år ;-) Se... tiden går fort ;-)
SvaraRaderaNi är mer än välkomna tillbaka:)
SvaraRaderaCinso: Tack.
SvaraRaderaElla: Nå, vi får nog ge Norrbotten en ordentlig chans. Eller två.