Spriten och norrbottningarna - en könsstudie

I helgen hade vi knytkalas och trenden är klar. Rutvikskvinnorna dricker ingenting med alkhol eller kanske ett litet glas. Männen däremot dricker för två (eller tre) och sprit ska det vara, fifty-fifty med cola.

Vi tar genusperspektivet på fenomenet. Antagligen blir kvinnorna avvanda vid tidig ålder, de hinner helt enkelt inte med när karlarna hinkar i sig. Eller så hade de föredragit vin men när det hela skulle inhandlas på bolaget (kan du tänka dig, det var inte hemkört - tror jag) så var man redan så fullastad av starksprit så vinflaskan inte kunde balansera på toppen av famnens spritberget. Eller så äter alla kvinnor starka mediciner (som inte bör kombineras med alkohol) för att orka med sina suputer till karlar.

Så hur mycket drack männen? Så pass mycket att jag befarade att de inte skulle klara av att resa sig utan helt sonika gå på toaletten under köksbordet för bekvämlighetens skull. Det hälldes i stora mängder och kanske föll en och annan haka ned i bröstet ibland, för att snabbt höjas igen och tippas bakåt för att låta ytterligare lite alkohol rinna ner. Men visst kunde de stå och visst kunde de gå, spikrakt dessutom. En hade med sig dragspelet och lät förvisso huvudet vila mot det en stund, men klarade ändå att hantera alla knappar felfritt så att självaste Gnesta-Kalle hade varit nöjd.

Jag själv drack rätt måttligt men kände mig ändå gravt alkoholiserad i jämförelse med det kvinnliga sällskapet. Note to self: Måste hitta partyvänner, kanske inom journalistkåren, där spottas det sällan i glaset oavsett kön.

Dagar som Lulebo: 65
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

Ett jävla gnäll

Jag började dagen med att ha en stunds identitetskris (vem är jag utan mitt jobb osv) och att tycka allmänt synd om mig själv:

"Jag har ingen riktig vän här som kan halvligga i soffan och småfisa ikapp med mig och dricka kaffe (men helst rödvin) och prata om allt med, istället småpratar jag stelt med mammor som jag inte har så mycket mer gemensamt med än mödraskapet och Rutviksboendet och som säkert röstar på helt fel parti och kanske rent utav gillar golf. Och 3 är inne i en ny trotsperiod och tar slut på allt av dagens tålamod inom fem minuter efter man vaknat och 6 är allmänt gnällig och inte äter dom ordentligt heller. Och har jag verkligen disciplin nog läsa på distans (idag har jag officiellt börjat min kurs, den startade med två lektioner Läsa bra bok, dricka kaffe och äta choklad innan jag ens loggade in på krångeljäklauniversitetssidan) och vad är det jag vill med livet?"

Sen hörde jag att en vän till mig som också har en -04:a (här pratar vi barn, inte bilar) idag blev informerad om att en flicka barnets klass fått en hjärnblödning och ligger på intensiven sen flera dagar tillbaka.

Mitt lyxlidande är därmed att betrakta som avbrutet. Eller åtminstone satt på paus.

Dagar som Lulebo: 64
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2 (egentligen 6 men jag försöker fokusera på tacksamhet).

Högtravande ordbajseri 300 poäng

Jag är 35 år och har i 12 år arbetat med att ta in, sålla och sammanfatta information, tyda kryptiska pressmeddelanden och lyssna efter om politikern verkligen svarade på frågan. Min man har hållt på med samma sak i 18 år och vi gör det rätt bra. Ändå lyckas vi inte riktigt tyda infon från Luleå Tekniska Universitet nu när vi ska begå akademisk premiär.

Det är ett virrvarr av alumner, fonter och paper som varvas med diverse registeringar, login och tvetydiga utskick med krångliga formuleringar. Som alltid när det har med högskolor och universitet och göra känns det som att man tar simpel fakta och information och krånglar till det hela så mycket som möjligt och slår lite i synonymordboken och hittar det absolut mest obegripliga ordet och klämmer in det. Då blir det svårt att förstå för vanligt folk så att akademikerna som skrivit texten ska känna sig smarta och belästa och att de där studielånen på tvåhundratusen gett utdelning.

På måndag börjar min distanskurs, men jag har fortfarande inte greppat vad jag ska göra då. Hade jag varit aningen mindre motiverad att gå kursen hade jag kanske skitit i det hela eftersom jag uppenbarligen är för dum för den akademiska världen?

Jag kanske får mygla till mig ett intyg på att jag har dyslexi så att jag får informationen i Lättläst version, eller så får jag börja med att läsa några hundra poäng i den förberedande kursen Högtravande Ordbajseri.

Dagar som Lulebo: 60
Dagsnotering på flyttångestskolan: 4 (vilket också antagligen är så många poäng som jag kommer klara på LTU)

Fruktlös skolstart med Gustav Wasa

Igår var det skolstart på riktigt för 6. Jag satt i bakgrunden och väntade spänt på att hon skulle få kontakt med någon i klassen. En blick, ett hej, ett vad heter du? Det blev fruktstund. Helvete. Inte hade vi sett något mail eller någon lapp om det så nu skulle Det Nya Barnet sitta fruktlös medan de andra teambuildade som värsta fruktsalladen.

Men då kom det. "Du kan få en persika av mig. Jag har två." Gulliga lilla barnet! Jag hade kunnat gå fram och ge henne en stor puss på den lilla luggfrisyren, men jag tror inte att det hade främjat vänskapsbanden med 6, så jag lät bli. Att det sen visade sig att 6 inte tål persika och att jag fick lubba hem och hämta en allergitablett är en helt annan historia. Det är tanken som räknas.

Summa summarum så verkar ungarna rara och fröken bra. Att skolgården just nu känns lika trygg som en byggarbetsplats med tre ton tunga grävmaskiner och andra dödsfordon beror just på att skolgården just nu ÄR en byggarbetsplats med tre ton tunga grävmaskiner och andra dödsfordon.

För övrigt är det skolfotografering imorgon. Ja, IMORGON, två dagar efter skolstarten och inte en frisörtid i sikte närmsta dagarna. Har 6 klippt sig på hela sommaren? Nej, halmtakslooken är ett faktum. Eller rättare sagt var, innan jag rotade fram bästa saxen och fixade en snajsig Gustav Wasa-look. Bor man på landet så gör man.

Dagar som lulebo: 58
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3

Lulekvinnor - butchiga Teletubbies

Efter att ha flanerat bland människor på musikfestivalen Musikens Makt (musik, klätterväggar, akrobater, minicirkus, karusell) igår och på Leos Lekland (större och roligare än Karlskronas lekland men med samma kisslukt) idag kan jag konstatera att Luleås kvinnor ofta ser ut på ett speciellt sätt.

Håret: Lite punkbutchlesbiskt. Gärna rakat på sidorna och väldigt volymöst på mitten, Teletubbyinspirerat liksom. Alternativt asymetriskt och kantigt, alternativt sportig hästsvans.

Smink: Ja. Men inte geisha-mycket.  Generöst med ögonsmink. 

Kroppen: Väldigt ofta vältränad. Rejäla armmuskler som både kan knåda bulldeg, lyfta tyngder och hugga ved. Kvinnor i Lule kan. Tro inget annat.

Kläderna: Tvärrandigt ska det gärna vara. Gärna asymetriskt, dyrt och lite fladdrigt. "Ung kulturtant" verkar vara en look många eftersträvar.  Sen är det byxorna. Haremsbyxans hänggrenar fladdrade bara som hastigast förbi i skyltfönstren Karlskrona, men här har de tydligen slagit igenom stort för de är överallt. Helst i mörkt jeanstyg och med resår nere vid vristerna. Här kommer Teletubbies in i bilden igen, bakifrån kan de flesta misstas för Lala eller Tinky Winky. Kanske tycker Lulekvinnorna verkligen att det är snyggt, kanske har de stora problem med svamp och ser till att få det luftigt, eller så snattar de mycket och gömmer stöldgodset i brallorna.

Sammanfattningsvis kan man säga att ihopbakad blir Lulekvinnan en ballTeletubbie med en lätt butchig touch.

Kommer jag att bli en av dem? Jag betvivlar det starkt. Men å andra sidan sa jag att jag AAAALDRIG skulle ta på mig ett par utvängda jeans och inte de knarkarrocktajta heller...

Jag och mina väninnor i vinter?

Dagar som Lulebo: 56
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

Ställningen som ger mindervärdeskomplex

Det här, mina damer och herrar, är klätterställningen på Pite Havsbad.

"Var ska vi börja..?"

Hälften av den åtminstone, resten fick inte plats på bild. Och ja, ofta är den snudd på överbelamrad av husvagnsrultiga norska barn och ja, den behöver målarfärg och ja, det är skitjobbigt att klättra upp i labyrintsystemet när man måste hämta ett gråtande barn som tappat modet vid kanten av högsta rutschkanan. Men ändå. Det är en sjujäkla lekplats. Släng dig i väggen Hoglandspark* med sandlådan som inte går att gräva i och de för korta gungorna.

Dagar som lulebo: 53
Dagnotering på flyttångestskalan: 3

*Stadsparken i Karlskrona. Liten, ogästvänlig och med världens tråkigaste lekplats men med känd nakenstaty.  Kolla in parken här

Sett från fönstret, värsta åket

Från köksfönstret i Karlskrona såg man rätt tung trafik och bajsande hundar. Från köksfönstret i Rutvik ser man sådana här:

Hastighetsskylten känns överflödig i sammanhanget.

Kanske ska skaffa en. Inte för att jag vill börja golfa (det är ju typ bara crocket med dyrare utrustning) utan för att hämta och lämna ungarna med. Bil känns för meckigt med parkering och allt, en sån här skulle vara perfekt för ändamålet.

Ungarna är för övrigt avlämnade i kommunens (förhoppningsvis) trygga omsorg, Göran har nästan hämtat sig från reporterknäcket på gårdagens surströmmingstest och är alltså på jobbet och jag är ensam hemma och ska ta tag i saker som att fixa pengar från CSN, ringa tandläkaren och röja i groventrén. Man vet ju hur man roar sig.

Och just det. Vid dagislämningen: "Idag fotar vi alla föräldrar." Klick! Resultatet blev ungefär så här:

Au naturelle.

Dagar som lulebo: 52
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3
Dagens hurra: 6 har fått en riktig kompis på fritis, en allmänt trevlig unge som var och hälsade på igår.
Dagens nojja: Stirrande barn i gruppformat som inte säger hej.