Man slickar inte på lyktstolpar när det är 37 minusgrader

Inte helt oväntat är det rätt tidsödande att kombinera heltidsjobb med heltidsplugg och två barn, därför har bloggen fått vila lite. Nog om det.

Vi gjorde Jokkmokks marknad (folk i allmänhet och turister i synnerhet vallfärdar dit för att se renar, samer, köpa korv och frysa) i helgen. Eller försökte.

Till att börja med insåg vi i början av vår bilfärd att våra geografiska kunskaper om Norrbotten lämnar en del i övrigt att önska. "Vilket håll ska vi åt? Ligger det inte mot Älvsbyn?" "Nä, det är väl norrut och lite inåt? Du har ju bott här" "Jo, men det var ju för 100 år sen och jag hängde aldrig i Jokkmokk!" Tacka gud för GPSen. Sen hittade vi polcirkeln. "Va, är det HÄR den är? Bara 16 mil från Lule? Coolt." Vi stannade för att ta en bild men klev inte ur bilen och lät motorn vara igång eftersom termometern precis nådde -37 grader. "Ännu coolare!" tyckte vi, tills bilen började hacka och vi funderade på hur skoj det är att lifta när det är så kallt att ögonen nästan fryser. Men fram kom vi, om än mer ryckande än glidande.

HÄÄÄÄÄR ligger Jokkmokk.

Till att börja med vill jag berätta att vi var ordentligt påklädda, vi är inte helt dumma i huvudet. Det var underställ i ull, flera lager kläder, fleece och tjocksockar. Det hjälpte inte. Efter tio meter sprang 4 framåt som en galen teletubbie med vidöppna ögon och lät "wööööööööööö" och grät av kylan trots att bara ögonen stack fram bakom halsduken. "Nej, gråt inte gumman, tårarna fryser!" gastade jag i halv panik och sen trängde vi in oss i tamburen på en restaurang med turistpriser. Nähä, inget mjölkfritt - ut igen. Händerna och fötterna var som isbitar, men vi hann köpa två renfällar och fyra älgkorvar. Det tog uppskattningsvis tolv minuter. Sen for vi. Tog en pizza i Vuollerim och var väldigt glada att komma hem till det snudd på behagliga 28,4 minusgrader. Rena rama bikinivädret i jämförelse.

Dagar som Lulebo: 208
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2