Sprit och högljudd sex

Fatta att vi har barnvakt ett helt dygn! Det har aldrig hänt förut. På sex år har vi haft barnvakt uppskattningsvis fem gånger och då bara någon timme. Men nu... Mormor i Öjebyn (som känns nästgårds med sina 6 mil härifrån istället för 140) har förbarmat sig över de små liven och låter de smaka på en flyttlådslös tillvaro under 24 timmar.

Frågan är då hur man utnyttjar det barnfria tillfället bäst: Packa upp, läsa en bok från pärm till pärm utan att bli störd, sova, dricka sprit eller ha högljudd sex. Förmodligen alltihop. Bäst att sätta igång.

Syndigt.

Dagar som Lulebo: 5
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1 (man är stabiiiil)

Kolla vad jag törs!

Det här har jag inte gjort på mer än 10 år.

Fötter på efterlängtat grönbete.

Varför har jag undvikit natur i allmänhet och högt gräs i synnerhet i ett decennium? För att jag har bott i Blekinge som kryllar av något jag fasar för - fästingar. I Norrbotten är de i stort sett obefintliga.

Fästingar är riktigt vidriga. Som om inte det vore nog att äckliga små kryp borrar in sin mun och ibland hela huvdet i ens kropp (utan att ens ha bjudit på en drink och kallpratat lite innan) och parasiterar på en, många av dem bjussar gärna på hjärnhinneinflammation eller borrelia - som ofta gör att halva ansikten blir förlamat i något år.

Budget-botox kallas det tydligen bland damer med ålderskomplex och knaper ekonomi. Borreliafästingar med smittogaranti beställer de säkert på nätet.  Det svåra är bara att lyckas få förlamningen att sätta sig omväxlande på höger- och vänstersidan, annars blir det nog inget vidare.

Dagar som Lulebo: 4
Dagsnotering på flyttångestskalan: 1

Sånna här äter vi med

Vi har ungefär 30 000 kartonger kvar att packa upp. Detta gör att många saker man är van vid att ha inte går att finna trots ivriga och engagerade försök. Som till exempel täcken, mina skönaste skor, mjukis-Pingu och besticken.

Därför äter vi nu med det vi faktiskt hittade, campingbesticken Spork - kniv, gaffel och sked i ett. Det går bra.

Egentligen borde man slänga alla de där 30 000 lådorna utan att öppna dem, jag vet ändå inte vad de innehåller när jag tänker efter (förutom täckena, mina skönaste skor, mjukis-Pingu och besticken då). Buddhistmunkarna klarar sig på endast åtta ägodelar:

• Tre klädesplagg och ett tygbälte
• En nål
• En matskål
• En rakkniv
• En vattensil

Det kommer man långt på. Kan dem så kan vi. Tyvärr står inte Spork på munklistan.

Min Spork.

Dagar som Lulebo: 3
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2

Perfekt. Förutom...

Här sitter jag efter en härlig sommardag som bjudit på smultron- och tomatplantering, glada barn på upptäcksfärd i nyvunnen frihet, grannflicka på pannkakslunch, bullfika på uteplatsen, övernattande mamma som allmän fixarhjälp och spontanbesök av pappa och kompani och tittar ut genom mitt favoritköksfönster. Rutvik i kvällsol (fast min osmarta smartphone gör att det ser ut som dimma) över blommande diken. Det är nästan perfekt... Förutom:

30-skylten mitt i synfältet. Antagligen projicerar jag någon form av flyttångest på den och förvandlar det till Hat Mot Oskyldig Vägskylt, jag inser det och insikt är alltid bra och gör att det mesta man gör är förlåtet - fråga katolikerna, men jag kan inte komma över det. Den stör mig. Den retar mig. Den muckar med mig big time.

Kanske kommer den en natt mystiskt flytta två meter eller kanske råkar den gå av på mitten (kan kriminaltekniker upptäcka spår av motorsåg..?). Kanske ska jag öva mina karatesparkar på den. Kanske råkar jag backa in i den med skrot-Passaten eller en traktor (grannen har en), men jag lovar att hålla 30 km i timmen när jag gör det. 

Dagar som Lulebo: 2
Dagsnotering på flyttångestskalan: 2 (det är skyltens fel)

Jag har två påsar

Blogg från 22 juni, min sista dag på jobbet. Lyckades inte publicera då, så här kommer det:

Vem kunde ana att en tioårig och heltäckande skrivbordsröra kunde kokas ned till två påsar.
Vad det gäller packning och städning tar det aldrig slut.  Aldrig.
Dagar till flytt: 1
Dagsnotering på flyttångestskalan: 40 000

Äntligen!

Efter 140 mil i en bil med tveksam luftkonditionering, ensam med två barn, ett oräkneligt antal filmbyten/kiss-stopp/glassköp/bensträckningar, en nykterhetsblåsning (blir alltid lika nervös - tänk om jag råkade dricka vin istället för kaffe till frukost), en hastighetskontroll (riktigt jävla nära ögat) och ett antal mil i blygsamma 50 knyck i timmen på grund av kopiöst hällregn i tratkterna av Umeå kom vi fram. Till Rutvik. Vårt nya hem.

Hem till byn.

Dagar som Lulebor: 1
Dagsnotering på flyttångestskalan: 0

Här har du som en bonus både blogg och bild från min sista dag på jobbet: http://luletova.blogspot.com/2011/06/jag-har-tva-pasar.html

Sundsvall - för folk med dödslängtan

Norrtälje-Sundsvall avklarat idag. Jag och tjejerna knoppar på hotell här inatt,  Göran och släpet fortsätter hela vägen och beräknas vara i vårt nya hem vid 23.

Hotellets 'lekplats' är deignad av folk som hatar barn: en skev gungställning som skapar charmiga tandgluggar på uppspelta barn som gungar rakt in i en stolpe och den är placerad ovanpå en sandlåda med vassa träkanter precis på perfekt trillavstånd. Detta toppar man med trasiga plastsitsar så att barne skär sönder sina rumpor.

Annars är det ett fint rum med utsikt över ett garage och sängarna är hoppvänliga.

Bilresan på sammanlagt fem och en halv timme inklusive stopp gick hur fint som helst. Inte mycket trafik och ok vägar. Förutom de sista milen innan Sundsvall som är så vansinnigt oändlig och tråkig. Den sträckan måste ha ovanligt många singelolyckor, man tappar helt enkelt livslusten.

Dagar till inflyttning: 1
Dagsnotering på flyttångestskalan: 5