Ingen glidare

Proffsiga spår på Ormberget (ger viss prestationsångest).

I Blekinge var jag rätt bra på att åka skidor jämfört med andra i spåret. Okej, jag blev omkörd av skidlaget (jo - det finns faktiskt några optimistiska själar som intensivtränar de 2-3 veckor det finns snö - och nej, de är inte Gunde-bra) och Vasaloppsgubbarna med stålhjärta och pansarlår, men sen kom banne mig jag.

Så är det inte här.

Jag var på första skidturen ikväll sen återkomsten och jag blev omsvischad och förbisusad hela tiden av Stålfarfar, Bull-Berit, Hurt-Hasse och Bimbo-Nettan. You name it. Förnedringen var stor när en kille i nioårsåldern med skatade förbi mig medan harvade på med mina begagnade vallningsfria och glidfria skidor och försökte komma ihåg om det var den gula, röda eller möjligtvis oranga spåret som jag valt och vilken markering jag skulle följa för att inte hamna i mila-spåret. Förnedringen var som störst när jag också tänkte skejta - för det kunde jag för 23 år sen - men körde på ena staven och gjorde en halv saltomotal framlänges.

Men det var säkert de vallningfria skitskidornas fel. Jag ska köpa nya på torsdag. Sen kan jag säkert åka här:

Dagar som lulebo: 185
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4 (jag kanske inte är en vintersportare)