"Jag har sagt upp mig"

Så stod det i sms:et som nådde min mobil precis efter avslutad lektion på LTU. Eftersom det kom från min man och jag är trygghetsknarkare så fick budskapet mig att vilja lägga mig ned och klamra mig fast på det kalla marmorgolvet - gärna med en hatt brevid så folk skulle kunna slänga ner lite slantar, studenter måste alltid passa på att tjäna lite extraslantar - speciellt när deras makar behagar säga upp sig hipp som happ. Men jag fortsatte ståndaktigt att vara i vertikalt läge och ringde upp. (Nedan visas min inre dialog inom parantes.)

T - Hej. (Gaaaaaaaaah!) Hur känns det? (Vad i helvete gör du?)
G - Jag känner mig fri!
T - Mmm... (Gaaaaah!) Men du, var det så bra egentligen? (Är du helt galen?? Anställningstryggheten då?)
G - Jo, det var det. För även om vi flyttar tillbaka till Karlskrona så vill jag inte jobba där, då fixar jag något annat. Jag kan alltid köra lastbil om det kniper.
T - Okej. (Eller sälja dig i hamnen! Gaaaah! Andas. Andas. Andaaaaaaaaaaas.)

Och nu känns det nästan okej. Jag hyperventilerar knappt alls längre.

Gaaaaaah!

Dagar som Lulebo: 114
Dagsnotering på flyttångestskalan: 5 (Gaaaah!)