Äntligen husägare! Eller: Jag är pensionär.

Jajamen, nu har vi blivit stolta ägare till ett litet rött hus med vita knutar och spröjs, det kan nog bli lite dragigt på vintern, men elkostnaderna blir minimala och vi slapp banklån! Det kostade endast 79 kronor. Kanon! Att vi inte bor i det är en annan sak.

Fåglarna ville inte att vara med på bild, de skäms för
sitt bordsskick. De har svårt att hålla tätt vid matbordet.

En sak skrämmer mig med det lilla fågelmatarhuset. Jag kommer på mig själv med att sitta i kökssoffan och dricka kaffe, titta på de bevingade matgästerna och tycka det är trevligt. Det måste innebära att jag blivit pensionär.

Tydliga tecken på att jag blivit pensionär:

• Jag har en kökssoffa.
• Jag jobbar inte. (Plugga på distans gills inte riktigt. Många gamlingar läser kurser.)
• Jag har inga pengar.
• Jag tycker om att titta på fåglar.
• Och vad värre är, jag slår upp de jag inte känner igen i en fågelbok och börjar bli riktigt duktig på artbestämning.
• Min tajtaste väninna i krokarna är 78 år. Hon är inget vidare på att sms:a.

Det är alltså lika bra att jag beställer tid för fotvård, läser på om gikt och begär medlemskap i PRO.

En albatross väntar ivrigt på att maten
 ska fyllas på i huset nedanför.

Dagar som lulebo: 109
Dagsnotering på flyttångestskalan: 3 (Livet som pensionär är rätt trivsamt.)