Bank! Bank! "Men är du inte klar snaaart då?"

Det verkar som att gudarna ler mot familjen Nilsson-Lindh. Vi fick lägenheten vi så oerhört gärna ville ha! Det är bottenplanet i en stor träkåk och trädgård, studsmatta och lekstuga ingår. Ljust och fint. Perfekt. Okej, lite nära vägen, men inte tre centimeter från E4:an, snarare några meter från byavägen. Och jag hade nästan varit beredd att bo tre centimter från E4:an, trädgårdar och lekstugor har tydligen en enorm effekt på mig.

Hallelujandet fortsätter! Tjejerna får äntligen var sitt  rum och kanske får jag och min man därmed tillbaka vårt. Jag inbillar mig nämligen att lyckan över det egna utrymmet ska göra att de vill ligga i sina egna sängar hela natten.

Visst hade det varit skönt med två toaletter, men har vi klarat oss så här länge med fyra personer på ett dass så gör vi det i fortsättningen också. Om det krisar får vi skicka ut nödiga ungar till grannarnas gräsmattor. Det måste väl räknas som ok så länge man plockar upp efter dom. Så är i alla fall kutymen med hundar.

(Och kära, nya grannar som mot förmodan läser detta: Jag skojar bara. Lovar! Ingen anledning att sätta upp elstängsel och rörelsedetektorer alltså.)

Jag förtydligar: EJ nödvändigt.

Dagar kvar till flytten: 40
Dagsnotering på flyttångestskalan: En fortsatt stabil tvåa