Att leva på hoppet

Kanske är det så att vi inte behöver våldsgästa släktingar och leva i kappsäck hela sommaren. Kanske vi inte i ren desperation tvingas ta en sunkig lägenhet på något skabbigt ställe och få vägglöss och mögelastma på köpet. Kanske är det så att vi inte behöver betraktas som hemlösa (fast jag kanske bad om just det när jag skämtade om hemlösa i gårdagens blogginlägg - karma osv - men hemlösa har väl också humor) utan ens en ordentlig c/o-adress.

Kanske kan vi snart visa bilder på ett riktigt trevligt hem och säga till barnen "Här ska vi bo och här är skolan du ska gå i 6 och titta vilken trevlig förskola du står i kö till 3".

För vi har hittat ett perfekt hem, med lekstuga, koja, varsitt rum till ungarna, lagom långt från stan men inte isolerat, ett mycket rimligt pris, nära till skolan och.. nu kommer det bästa: Inklusive studsmatta. Tänk att kunna dra det esset ur rockärmen och få se de oroliga och snudd på hemlösa barnens ögon vidgas till tefatsstorlek av pur förtjusning.

Dessvärre har vi konkurrens. En annan familj har också fått korn på Drömboendet och nu hänger det på att vi är trevligare än dom och klickar bättre med hyresvärden. Men det tror jag vi gör. Det känns nämligen helt rätt.

Åh, vad jag vill ha det! På studs.

Dagar kvar till flytten: 43
Dagsnotering på flyttångestskalan: En hoppfull tvåa.

Den svenska drömmen