Pain in the ass

Turen fortsätter. Ponera att du bestämt dig för att köpa en cykel, helst en gammal treväxlad 80-talare för ett fåtal hundralappar, en Rex, Crescent eller kanske Monark. Tänk dig sen att du hittar precis en sådan på Blocket men adressen står inte i annonsen, bara att den finns någonstans i Luleå kommun. Eftersom du inte är jättesugen att åka 5 mil bort till någon liten avlägsen håla så kollar du upp telefonnumret och finner då att säljaren bor 100 meter bort och att cykeln egentligen redan var tingad, men den tjejen ringde precis och hade ångrat sig. Då vet du att det var meant to be.

Så nu är jag stolt ägare till en treväxlad (egentligen två - ettan funkar inte) Crescent i himmelsblå metallic/rost.

När jag var barn och tonåring cyklade vi överallt. "Vi cyklar till Örnvik 6 kilometer bort och hoppar på studsmattan! Vi cyklar till kvällsöppna Draggen nästan en mil bort och köper chips! Ja!".

De senaste 10 åren har jag kanske cyklat två mil och så menar jag sammanlagt. Men här om dagen trampade jag iväg några kilometer på cykelvägen mot Björsbyn. Jag tyckte jag flög fram mellan tallarna och hästhagarna - egentligen gick det väl i ungefär samma hastighet som för Hedvig i A till Ö, bara för att upptäcka att cykelvägen plötsligt försvann i tomma intet, så jag vände snopet tillbaka. Men det var nog lika bra det. Det är ju jobbigt att cykla och jag fick dessutom vansinnigt ont i arslet, det var inget som bekom en särskilt för 20 år sen. Mjuk fluffsadel och hårdare rumpa ska införskaffas. Fast ska jag till Draggen och köpa chips så tar jag nog bilen.

Blixten och jag.

Dagar som Lulebo: 51
Dagens hurra: Cykeln. Att jag har några timmar för mig själv när barnen är i kommunens omsorg.
Dagens noja: Hur har ungarna det i kommunens omsorg? Barn i grupp kan vara så förbannat obehagliga.
Dagsnotering på flyttångestskalan: 4